Det blir ingen träning den här veckan. Igår avbokade jag mitt pass då sambon eventuellt skulle jobba över. Och i morgon är spinningpasset fullt. Jag missade att boka en plats i fredags. Är så arg på mig själv för det. Nya spinningskor har jag med.  

Idag har jag i alla fall gått två "lång"promenader. Först gick A och jag ner till sambons jobb för att hämta bilen. Åkte och handlade. På eftermiddagen sen så åkte vi ner med bilen igen och gick hem. Två sköna promenader.

Hade en superdålig dag igår. Både jag och A vaknade på fel sida. Allt gick emot mig hela morgonen. På jobbet gick det OK. Förväntade mig inget annat. Blev dock lite arg när jag såg att X ska bli kassaledare när en annan kassaledare ska gå hem. Jag blev förbannad. Jag känner mig så förbisedd. Har inga tidigare meriter någon som helst värde på min arbetsplats? Sen att jag inte har haft tjänsten på denna arbetsplats har väl inte med saken att göra. Det har ju inte de andra heller innan första gången. Jag blir fortfarande irriterad när jag tänker på det, men jag försöker att inte bry mig. Men varför kämpa att gå vidare när man blir stampad på tårna varje gång möjligheterna kommer?? Sen var jag förbannad för att jag inte fick träna. Men jag vet att jag bara har mig själv att skylla. Jag avbokade platsen för tidigt. Och sen bestämde jag mig för att inte ens försöka få en plats. Men jag kände att jag inte hann. Det såg ut som f*n här hemma och A hade inga kläder rena. Jag måste ju ta hand om hemmet. Eller hur??

Så just då, och kanske nu också, så känns det som om att det här med träningen inte kommer att fungera i längden?? Det känns som om jag måste välja mellan träningen och min familj. Och SJÄLVKLART går familjen först!!

Men men, jag måste och kommer att ta mig igenom de 15 gånger som behövs för att jag ska slippa betala träningskortet själv.

Imorgon blir det jobbet och sen skyddsombudsmöte på det samma. Sambon kommer att jobba över måååånga timmar.

So long!!  

 

bea

24 januari 2012 20:42

Jag tycker faktiskt på fullt allvar att du ska ta ett snack med dina chefer...tycker helt klart att du visst är lämpad för uppgiften, lika väl som någon annan, om inte mer kanske. Nu vet jag inte vem det är som är X, men det spelar ingen roll. Du har ju utbildning i botten också....så det borde väl visst betyda något. Jocke ska ju få gå skiftledare utbildningen nu till våren, och han gör det mest för att ha det på papper om han skulle söka ett annat jobb någon gång, för att ha det som en merit.
Kämpa på, klart du måste kunna få in träningen. Försök att komma till en kompromiss, vad det nu skulle kunna bli. ?
Du fixar det säkert, det är jag säker på.
Styrkekramar till dig.

http://beatricer.bloggplatsen.se

Emmelie

25 januari 2012 19:30

Underbara du, dig kan man alltid lita på. Kommer med de bästa kommentarerna, när man behöver dem. Jo, jag ska nog prata med chefen, men vill inte göra det när jag är arg eftersom jag är rädd att säga något dumt.

Ja, jag vet inte. Har verkligen försökt att puscha på sambon så att han kommer iväg och gör något när jag är ledig och kan ta sonen. Men det är egentligen inte han som hindrar mig. Det är ju hans jobb. Och där kan jag inte göra mycket. =/

Puss å kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Detta blir mitt sista inlägg.   Då en del personer har tagit ill vid sig av mina inlägg, och för att undvika detta i fortsättningen, så väljer jag nu att sluta blogga. De gamla inläggen får dock ligga kvar för jag står för hur jag kände just då. ...

Då var det bestämt. Mellan den 23 april och 1 maj har jag semester. Åh, vad jag längtar. Det ska bli såååå skönt. Och jag vet att jag kommer att ta vara på dagarna eftersom jag nu har en son som håller mig igång. Inget latande här inte.      Idag...

Åh, vad det har varit härligt att vara ledig idag. Idag har jag mått riktigt bra. I måndags var jag lika grinig som jag har varit den senaste veckan. Kändes som om allt bara var piss. Allt gick emot mig och vad jag än gjorde så blev det inte bra. Men...

Idag har det inte varit min dag. Det började väl ok. Sonen vaknade kl 7, men hade jag haft lite is i magen så hade vi kanske inte behövs gå upp förrän kl 8. När jag kom in till sonen så låg han och "vilade" i sängen och verkade inte ha bråttom upp. ...

Vet inte om tosdagen blev så lugn. A vaknade kl fyra igen och det blev ett par timmar i hans soffa. När jag skulle smyga in till mig igen vid halv sju så stod katten utanför och skrek. Så det gick inte så bra. Jag var förstörd hela tosdagen. Kanal 5 ...