Har hunnit med en hel del idag faktiskt. A sov till åtta. Vid nio gick vi och väckte sambon. Klädde på mig och sonen och så gick vi ut. A tyckte dock inte att det var speciellt kul. Släppte in honom till sambon så var jag ute själv. Med lite musik i öronen gick höstningen riktigt bra. Hann hösta den största rabatten och jag känner att nu kan jag slappna av lite. Inget mer ute som måste göras.

Sen gick jag in, gav sonen lunch och satte sedan igång att bara Saffransbullar med vanilj. När de var klara skulle jag ha gjort pepparkakor, men jag hade inget bakplåtspapper. Hann dock adventspynta medan degen och bullarna jästa. Så nu är alla adventsljusstakar och julgardiner uppe. Rätt mysigt faktiskt. Sen kom grannarna över på lite nybakade bullar. Det var så trevligt. Barnen sprang omkring och lekte för fullt. Härligt när det är liv och rörelse.

Nu skulle jag egentligen se en film på TV3. Men eftersom jag missade början är jag inte så intresserad av att se resten av filmen. Har dessutom sett den förr....

Imorgon blir det en tur till svärföräldrarna, eventuellt julskyltning och sen en tur till Friskis och Svettis för ett cirkelfys-pass.

En härlig helg med andra ord!!

So long!! 

Tog oss en funderare på tisdagen. A var pigg och sitt gamla jag igen. Hur skulle vi göra med resten av veckan? Sambon har hört att när man äter penicillin så är man mer mottaglig för nya bakterier så han tyckte det var bättre att A fick vara hemma veckan ut. Så så fick det bli. Jag vabbade i onsdags. I torsdags kunde jag börja senare så då vabbade jag bara två timmar och idag har sambon vabbat heldag så att jag kunde jobba hela mitt pass. Det känns skönt att vi ändå delade på vabben denna vecka. Det känns jämnställt och rättvist.   

Så denna vecka har det inte hänt så mycket. Var och fikade med en kompis i tisdags. Träningen i onsdags gick kanon. Fixade hela passet. Underbart. Det tog bara 11-12 veckor.    Igår hände inte mycket och idag har jag jobbat heeeela dagen. Löning innebär folk på jobbet. Alltid lika kul. Dagen går så himla fort.

Imorgon ska det donas. Förmiddagen ska ängas åt trädgården. Bäst att ta vara på den varma förvintern. Sen ska det bakas; saffransbullar med vanilj och pepparkakor. Får se om grannarna vill komma över på fika på eftermiddagen sen. På söndag blir det ev. julskyltning. Det blir i alla fall träning och kanske en tripp hem till svärföräldrarna. Så dagarna rullar på....

4 veckor kvar till jul. Känner mig dock ganska lugn. Ska ju fira jul i Uppsala i år så det blir inte så mycket pynt och fix här hemma. Baka som sagt imorgon, sen blir det julklappsshopping på 10:e. Sen är det inte så mycket mer som behövs fixas. Skönt det!!

So long!!

Dagen började som vanligt. Inget konstigt alls. Lämnade A på dagis en timme tidigare, då de har kommit på att han inte kan komma till sovstunden utan måste komma till lunchen (det var ju det jag sa!). For till jobbet, men hann inte jobba mer än i en timme så ringde de från dagis. A var jätteledsen och tog sig för örat. När de tryckte vid det så skrek han rakt ut. De misstänkte öroninflammation. Det var bara att sätta sig på cykel och hämta honom. Hemma hade han 38,0 i feber. Lite alvedon och så fick jag honom att somna. Ringde vårdcentralen för att få en läkartid. Jo då, om ni kommer nu så slipper ni åka till Eksjö. F*n! A som precis hade somnat. Det var bara att väcka honom och cykla ner till sjukan. Där fick jag sedan vänta 20 minuter. Sambo hann komma. Varför skulle jag stressa ner när jag sen får vänta i 20 minuter? Där konstaterade de dock att det var öroninflammation. Penicillin skrevs ut och så skulle vi komma tillbaka om 2-3 månader. Jag cyklade till jobbet för att jobba mina tre sista timmar och sambon och A åkte och hämtade medicin.

Nu är jag äntligen hemma efter en stressig eftermiddag. Var helt slut när jag kom tillbaka till jobbet. Men jag är så glad att det gick att lösa på det sättet. Jag slapp ju förlora några OB-timmar. Nu blir A hemma några dagar. Sambo och jag får lösa det på bästa sätt.

Jag hoppas ingen tog illa vid sig av mitt förra inlägg. Jag bryr mig självklart om mina vänner och vad som händer i deras liv. Men håll med om att det är bättre att leva sitt egna liv än att gå och reta sig på hur andra lever sitt!!

Puss å kram   

Ofta när något nytt väntar så har man ju tankar och funderingar på hur det kommer att bli. Man tror sig veta. Man får frågan "Hur känns det?" Ja, hur ska man kunna veta det, men som sagt man har nog ändå lite "sett" framför sig hur det kommer att bli. Sen är man där och då kommer funderingen "Blev det som jag trodde?" Ärligt talat så vet jag inte. Jag lever så mycket i nuet att jag har glömt hur jag trodde att det skulle bli. Jag funderar heller inte på hur det är. Man låter tiden gå och göra det bästa för stunden. För man vill väl inte gå och ångra sig hela tiden, önska att man hade gjort annorlunda. Utan lev i nuet och tänk framåt. Eller? Har jag fel? Det är klart, reflektera över hur saker och ting gick ska man ju göra så att man inte gör om samma misstag igen. Men att gå och grunna är ingen idé. Och skit i vad andra gör. Man har oftast tillräckligt med egna "problem" för att ta sig tid att tänka på hur andra beter sig och tänker. Det är inte lätt. Men nog ett måste för sitt välbefinnande. Men som sagt inte lätt. Ska man bara avsluta en envägskommunikation?? Eller ska man fortsätta försöka?? Hur stort tålamod ska man ha?? Hur höga krav ska man ha?? Det är ett ständigt vägande. Ärliga kort på bordet måste väl ändå vara det bästa?? Från båda håll!

Nähä, dags att ta i tur med tvätten och disken.

Så lång!!

Vad underbart det är med vänner som peppar en när det går tungt. Sambon stödjer mig självklart också när det gäller träningen. Kanske inte med ord, men med handling. Har gör det ju inte svårt för mig att komma iväg. Fick en plats på cirkelfysen i fredags. Klockan kvart i ett fanns en plats ledig. Den snappade jag åt mig fort som f*n. Sen blev det även ett pass på söndagen. Har härlig träningsvärk i bröstet (efter armhävningarna) och på framsidan av låren. Gött!!!   

Inredningspartyt i lördags gick jättebra. Handlade själv för 350 kr. Vet inte vart jag ska hitta dem pengarna. Får väl leta i madrassen. Vad jag vet så handlade alla något. Och det är ju roligt. Då har man liksom bjudit in rätt folk. Sambon hade flytt fältet in till grannen för att hjälpa honom riva gillestuga. Tråkigt tyckte vi eftersom det var hans kusin som höll i partyt. På söndagen blev det lite trädgårdsarbete. Med betoning på lite. Hann inte så mycket eftersom A inte var speciellt intresserad av att vara ute. Sen bar det av till svärföräldrarna för lite farsdag-lunch innan jag stack iväg på träning. Kvällen spenderades sen i soffan.

Idag har A fått vara hemma. Näsan rinner och lite hostar han ibland. Har haft lite feber (så där runt 37,5). Så för att han skulle få sova ordentligt på dagen så bestämde jag mig för att han fick vara hemma. Sambon kom hem kl halv ett så att jag kunde åka och jobba. På så sätt så vabbade vi bara en halv dag och jag kunde jobba mina OB-timmar. Tänker mig att vi förlorar minst på att göra så här. Imorgon är jag och A lediga, men på onsdag räknar jag med att han kommer iväg till förskolan.

Katten, hon springer ut och in. Så fort man har klivit upp på morgonen ska hon ut. Förmodar att hon gör sina behov ute, för 10 minuter senare ska hon in och äta. Sen en stund senare ska hon ut igen och då kan hon stanna lite längre. Hon är för rolig hon. Och långt verkar hon inte gå heller. Häromdagen så höll hon sig på altanen trots att altandörren stod öppen.   

Från och med idag är jag tv-spelsänka. Sambon fick ett nytt spel som han hade beställt. Så nu ser jag inte mycket av honom. Tur att man har två tv-apparater.

Nähä, ska slänga mig i soffan nu.

So long!!   

Usch, tiden går alldeles för fort. Jag hinner inte med. Katten gick som sagt ut förra onsdagen. Hon var borta i 2,5 dagar. På lördag morgon när jag ska gå upp och ge A frukost tittar jag som vanligt ut genom fönstret. Och vem sitter inte på altankanten och kikar ut över trädgården?? Jo, katten. Utbrister förvånat "där är hon ju". Och går och öppnar altandörren. Sambon kunde inte ha fått en bättre födelsedagspresent. Sen dess har hon varit ute en stund varje dag, men inte längre än någon timme. Eller i lördags fick hon inte gå ut. Verkade inte som om hon ville det heller.   

Jo, så i lördags fyllde sambon 31. Firade honom med ett par kompisar. Det blev ganska lugnt. Ett par åkte hem rätt tidigt. Men det var förståeligt. Deras dotter var sjuk och pappan hade inte fått sova så mycket de senaste dygnen. Men när sambon och en annan kompis gick över till grannens inflyttningsfest så blev det dött här hemma. Kompisens sambo åkte hem och jag gick och la sonen. Ett par timmar senare så gick även jag och la mig. Då var kl 23. Sambon dök dock inte upp förrän kl 2.

Söndag - måndag jobbade jag. Tisdag var jag hos diabetessjuksköterskan. Ska fan sluta träna. Inte ett kilo hade jag gått ner. Däremot upp 3 sen i augusti. BLÄÄÄÄÄ!!!! Nej då, jag fortsätter nog. Om inte annat så såg jag förändringar på långtidsvärdet och det kändes ju bra. Ska tillbaka efter jul. Har då ett mål att ligga på 66-70 i långtidsvärde (låg på 77 nu och 88 i augusti).

Jobbar stängning imorgon, men sen är jag ledig i tre dagar. Skönt!! Hoppas jag kommer ifatt lite här hemma då. Har inredningsparty på lördag så det blir lite att fixa med i helgen ändå. Insåg häromdagen att nu är det något inbokat varje helg fram till nyår. Härligt!! NOT!!

Ingen träning idag. Dels var det fullt och dels så är jag förkyld. Hoppas på tillfriskning till på fredag och att jag får en plats på cirkelfysen!! Håll tummarna!!

So long!!

Usch, känner mig så splittrad. I går eftermiddag så släppte jag ut vår innekatt. Hade satt på henne ett halsband och öppnade dörren. Första gången var hon ute 40 min och så kom hon in igen. Sen ville hon genast gå ut igen och då släppte jag ut henne. Nu har jag inte sett henne sen kl 16 igår. Vaf fan har jag gjort!?!?!?!

Ok, ska försöka skriva om något annat med. Veckan har gått bra. A trivs fortfarande lika bra på förskolan. Lämnade honom till sovstunden i måndags och han hade somnat. Jätteskönt att det funkade. Igår hade han varit lite grinig så fröknarna trodde att han kanske började bli dålig. Men jag tror att det var för att det hade varit en lång dag. Onsdagar är ju hans längsta dagar. Igår var det spinning igen. Gick så där. Hanna var tillbaka som ledare och det var kul. Men jag fixade inte hela passet och det retar mig. Hoppas att det blir cirkelfys på söndag. På lördag blir det födelsedagsfirande för sambon. Få se om svärföräldrarna ska sitta barnvakt eller om jag kan få ledigt.

Nej, det blir en kortis idag. Känner inte riktigt för att sitta här....

So long!!