Dagen började som vanligt. Inget konstigt alls. Lämnade A på dagis en timme tidigare, då de har kommit på att han inte kan komma till sovstunden utan måste komma till lunchen (det var ju det jag sa!). For till jobbet, men hann inte jobba mer än i en timme så ringde de från dagis. A var jätteledsen och tog sig för örat. När de tryckte vid det så skrek han rakt ut. De misstänkte öroninflammation. Det var bara att sätta sig på cykel och hämta honom. Hemma hade han 38,0 i feber. Lite alvedon och så fick jag honom att somna. Ringde vårdcentralen för att få en läkartid. Jo då, om ni kommer nu så slipper ni åka till Eksjö. F*n! A som precis hade somnat. Det var bara att väcka honom och cykla ner till sjukan. Där fick jag sedan vänta 20 minuter. Sambo hann komma. Varför skulle jag stressa ner när jag sen får vänta i 20 minuter? Där konstaterade de dock att det var öroninflammation. Penicillin skrevs ut och så skulle vi komma tillbaka om 2-3 månader. Jag cyklade till jobbet för att jobba mina tre sista timmar och sambon och A åkte och hämtade medicin.

Nu är jag äntligen hemma efter en stressig eftermiddag. Var helt slut när jag kom tillbaka till jobbet. Men jag är så glad att det gick att lösa på det sättet. Jag slapp ju förlora några OB-timmar. Nu blir A hemma några dagar. Sambo och jag får lösa det på bästa sätt.

Jag hoppas ingen tog illa vid sig av mitt förra inlägg. Jag bryr mig självklart om mina vänner och vad som händer i deras liv. Men håll med om att det är bättre att leva sitt egna liv än att gå och reta sig på hur andra lever sitt!!

Puss å kram