Dagen började bra. A sov till åtta. Underbart!! Men se så ville han inte äta gröten som han gör varje morgon. Inte ville han ha välling och inte bröstet. Hm... lite orolig blev man ju.   Vid halv elva stack jag ner på stan. Sambon skulle ta hand om sonen själv då han ändå var hemma och sjuk. Snacka om att jag var nervös. Men jag fick 3 timmar för mig själv. Så himla gott. Till lunch hade A ätit hälften av vad han ska/brukar. Och under den tiden jag var borta hade han bara sovit 30 min. Lite lite, tycker jag. Fortfarande orolig för att han åt dåligt. Men efter att jag hade varit hemma en stund så gick bröstet jättebra att ta. Skönt! Så idag har jag äntligen haft en dag med ordentlig egentid. Det var sååå skönt. Tack Bea för att du uppmuntrade det.   

Så idag har jag alltså umgåtts med min underbara vän Bea. På eftermiddagen så var sambon och jag och beställde kakel, klinker, duschväggar och handdukstork till vårt nya badrum. Om ett par veckor kommer de och gör om badrummet. Fy f*n, vad skönt det ska bli.    Så om jag har tur så blir det IKEA i helgen för att kolla på badrumsmöbler. Jippie!!

En av de bästa hittills. Jag tyckte att det hände saker hela tiden som gjorde att man aldrig tappade lusten att läsa.

Maria Wern är på väg hem från en utbildning när tåget plötsligt tvärnitar. Förmodligen har de kört på en älg i de djupa skogarna. Maria reser sig från sin plats för att undersöka saken. Det är ingen älg, utan en flicka som tåget har kört på. Lokföraren är helt i från sig. Senare visar det sig att det är prästdottern som låg på tåget, men det var det inte det som mördade henne. Hon var redan död. Vem skulle mörda en lite flicka? Många hemligheter och många konstiga människor kommer fram i ljuset?. Aldrig kunde de anan vem som var mördaren, tills....

En mycket bra bok. Hade många misstänkta men ingen av dem var det... Hmmm. Jag ska nog inte bli dektektiv.

Nu lämnar jag spänningen en tag och läser Vad mina döttrar bör veta av Elizabeth Noble.

Föregående natt var inte rolig. A somnade vid 20 (tror jag). Sov till 22, åt och somnade sedan om igen. Kl 23 skulle vi går och lägga oss. Men då vaknade A. Upp, amma och sen var planen att somna om. Men nej då. Då började A skrika och ville inte sova. Fick han att somna i famnen ett par gånger, men varje gång jag lade ner han i sängen så vaknade han och skrek. Vi halv 3 gav jag upp och insåg att jag får sova med honom i famnen i natt. Han gick med på att sova bredvid mig när jag lade mig i gästrummet. Min kropp pallade med att sitta med honom i soffan. Kl 5 vaknade han igen. Ammade och sen gick det faktiskt att lägga honom i sängen. Fick sova till halv 8 sen    Men totalt fick jag väl 4,5 timmars sömn inatt.

Var riktigt irriterad på att sambo fick sova hela natten, men det hade han tydligen inte. Varför inte komma upp och byta av mig då??? Min rygg håller på att gå i två bitar. Ligger en stund på spikmatta varje kväll. Funkar väl så där. Men inatt kände jag verkligen av ryggsmärtorna. Hela ryggraden känns stel. Tror inte att det är bra att sitta på golvet så mycket som jag gör. Men jag måste ju. A accepterar inget annat.

Skönt att våren är på väg i alla fall. Solen gör mig så himla gott.    A gungade för första gången idag. Det tyckte han var jättekul. Så det blir det mer av. Hoppas verkligen att mitt humör blir bättre nu med våren. Jag hoppas verkligen det. Behöver lite uppiggande. I helgen blir det bad och en sväng till sambons kusin.

Fjärde boken avklarad. Det bästa med att läsa böckerna i följd är att man inte hinne glömma hur boken innan slutade.

Maria Wern vikarierar tillsammans med två kolleger på Gotland under sommaren. Då det är Medeltidsveckan så är det mycket folk i rörelse. De får ett försvinnande att jobba med. Plötsligt dyker det upp ett lillfinger i en plastpåse. Kan det vara den försvunnes? Vart är i så fall resten av kroppen? Lever han fortfarnade? Det får dem svar på när en äldre kvinna som är ute och rastar sin sons hund hittat ett lik i ett stenröse.

Boken är bra. Lite rörig innan man kommer ifatt vem som hör ihop med vem. Men som sagt, mycket bra och svår att lägga ifrån sig.

Nu blir det den sista i mina ägor av Anna Jansson (fler finns i butik); Drömmar ur snö. 

Åh, vad jag har det tråkigt. Jag är så less på att sitta hemma. Idag vaknade A kl 5. Härligt!! NOT!! Kl 7 gick vi och lade oss en timme till. Åkte ner en sväng på stan när affärerna hade öppnat. En födelsedagspresent och ett par skor till A blev det. Sen hem och till att försöka slå ihjäl en eftermiddag. A somnade halv två igen och sov två timmar. Själv slumrade jag i någon halvtimme. Hann dock sätta på en tvättmaskin och hänga tvätten efter. Efter 3 timmars gnäll somnade A inför natten för två timmar sen. Och nu då??? Vad ska jag hitta på nu?? Funderar på att gå och lägga mig, men vill egentligen inte. Känns så pensionärsaktigt. Till och med pensionärerna på gatan är ju vakna fortfarande.   

Har funderat på det där med egentid?? Nu är jag i väldigt stort behov av det. Nu när sambon har varit borta i snart två nätter. A äter ju både burkmat, gröt och välling. Nu borde det väl inte vara några problem att få komma i väg någon timme. Eller?? Tänk att få sätta sig på ett fik alldeles själv och bara njuta av en bra bok. Få försvinna en timme. Åhhhhh.....   Fast jag skulle nog bara somna.....

Nej. En sak är säker i alla fall. Jag älskar min son, även om jag känner mig väldigt frustrerad ibland. Älskar min sambo med faktiskt   

Då sitter man ensam här hemma. Sambo har stuckit till Sthlm med far sin. Vad fan ska man hitta på?? Skulle ha åkt på barnkalas imorgon. Men det blir det inte. Satt och funderade lite och kom på något som jag kan roa mig med några timmar imorgon. Fick ju barnbidrag idag.   Så imorgon blir det till att shoppa skor till pojken. Inga dyra dock, ungen går ju inte än. Men nu när han nästan har vuxit ur sin overall så har han inget som värmer fötterna. Innan tog ju overallen hand om det. Så, imorgon blir det skoshopping.

Veckan har varit lite tuff. A har varit dunderförkyld. Även om han har varit pigg så har det varit jobbigt att lyssna på honom och hans snoriga näsa. Man vill ju så gärna hjälpa honom att fräsa, men det går ju inte. 

Har dock hållt mig ganska sysselsatt ändå, även om vi hoppade över ÖF i onsdags. I tisdags var ju kollegerna på fika. A fick en jättefin träningsdräkt och en sparbössa "Till moppen". På torsdagen umgicks jag med ett par vänner och idag har det varit full rulle. Först en nervpirrande (pga snön) tur till Eksjö, sen till ÖF, sen lunch med kompisar och sen hämta sambon. Sen handla och sen kom jag på att jag kanske skulle ha middag med. Slängde i mig den och sen kunde jag äntligen koppla av.    

Oj, nu var det ett tag sen jag skrev. Har mycket jag vill skriva om nästan varje dag, men jag hittar aldrig tiden att hinna göra det. Nu ligger A och sover och sambon sitter framför tv-spelet. Nu har jag tid.

Veckan har gått så där. A fick feber mitt i veckan och vi tänkte genast att NU kommer det en tand. Men nej, ingen tand i syne än. Han fick nog en förkylningstopp tror sambon, jag vet inte.

Annars har det inte hänt så där jättemycket. Det känns som om våren är på väg.    Men jag har lärt mig att man inte ska rop hej förrän man är över bäcken. Men man kan ju hoppas. Sambon har inte jobbat över på två veckor nu. Jätteskönt. Men om det har underlättat för mig??? Nej, det ska jag väl inte påstå. Fast jag kan inte lägga all skuld på honom (bara 98%). När han gör saker så mår jag dåligt för att jag inte har gjort dem. Gud, det är så invecklat så jag kommer inte att gå in på det. Tufft är det i alla fall.

I går var A och jag och badade. Fjärde gången var det. A gillar det verkligen. Nu känner han igen sig så nu plaskar han och leker med bollar.    Igår fick simläraren ett leende så fort vi kom ner i vattnet. Det var härligt att se. Har tjatat varje gång på sambon att han ska följa med. Men han vägrar. Nu tänker jag sluta fråga. Vill han inte spendera härlig simtid med sin son så är det hans förlust.

Nästa vecka kommer min kolleger på besök. Ett obligatoriskt bebisbesök. Det ska bli kul. Lite nervös är jag dock. Hoppas jag återkommer i veckan.

Tredje boken avklarad i Anna Janssons serie. Riktigt bra var den. Tillräckligt tjock och lagom spännande. Alltså, den var spännande, men det gick att lägga den ifrån sig.

Att vara ofrivilligt barnlös är inte roligt. Detta kan dock Cheironkliniken hjälpa paren med. Men när ett självmord sker på kliniken och sedan ett mord som kan kopplas till dem så får de publicitet de inte vill ha. Maria Wern arbetar med fallen, men blir personligt involverad när hennes bästa vän använder sig av kliniken. Vem går det att lita på? Vem talar sanning? Och kommer Maria att lämnas ensam?

Mycket händer, men allt knyts samman till slut.

Jag fortsätter med Anna Jansson och Silverkronan.