Åh, vad jag har det tråkigt. Jag är så less på att sitta hemma. Idag vaknade A kl 5. Härligt!! NOT!! Kl 7 gick vi och lade oss en timme till. Åkte ner en sväng på stan när affärerna hade öppnat. En födelsedagspresent och ett par skor till A blev det. Sen hem och till att försöka slå ihjäl en eftermiddag. A somnade halv två igen och sov två timmar. Själv slumrade jag i någon halvtimme. Hann dock sätta på en tvättmaskin och hänga tvätten efter. Efter 3 timmars gnäll somnade A inför natten för två timmar sen. Och nu då??? Vad ska jag hitta på nu?? Funderar på att gå och lägga mig, men vill egentligen inte. Känns så pensionärsaktigt. Till och med pensionärerna på gatan är ju vakna fortfarande.   

Har funderat på det där med egentid?? Nu är jag i väldigt stort behov av det. Nu när sambon har varit borta i snart två nätter. A äter ju både burkmat, gröt och välling. Nu borde det väl inte vara några problem att få komma i väg någon timme. Eller?? Tänk att få sätta sig på ett fik alldeles själv och bara njuta av en bra bok. Få försvinna en timme. Åhhhhh.....   Fast jag skulle nog bara somna.....

Nej. En sak är säker i alla fall. Jag älskar min son, även om jag känner mig väldigt frustrerad ibland. Älskar min sambo med faktiskt