Ja, vad ska jag säga. Har tänkt skriva mycket tidigare men dagarna har bara flygit iväg. Har haft ett jobbigt dygn. A blev lite rosslig i söndags. Trodde att han hade blivit lite dålig för att jag hade klätt av han för mycket under påsken. På onsdagen var jag på BVC för 8 månaderskollen. Sköterskan tyckte inte att det lät så farligt. På torsdagen förvärrades A's tillstånd. Han åt inget och ville inte dricka något.    Efter att ha hämtat sambon på jobbet så åkte vi till BVC för att se om någon sköterska var kvar. Lyckades haffa en, men hon kunde inte höra något speciellt. Satte mig i bilen tillsammans med A, medan sambon sprang in på banken samtidigt som han var i telefonkö till barnakuten. Medan jag sitter där, så kommer "vår" sköterska på BVC. Hon ser direkt att A inte mår bra. Han är slö, blek och har väldigt svårt för att andas. Hon går in och ringer till barnakuten hon med. Hon får tag i dem, och deras svar blir att vi ska komma dit. Så det var bara att sätta sig i bilen och fara till akuten.   

Väl uppe så kollar de först syresättningen, den låg på 97 %. Sen fick han luftrörsvidgande tillsammans med syrgas. Efter två sådana behandlingar, lite saft, lite ersättning och kortison så somnade han. Efter en timmes så kontsaterar läkaren att han handas betydligt bättre. Han får en sista behandling med luftrörsvidgande och sedan får vi åka hem. A somnade gott på vägen hem. Hemma fick han välling och sedan somnade han om i sängen. Hela natten sov han.... Skönt!

Idag har det varit ett ständigt balanserande på om man ska ringa till akuten eller inte. Han har sovit och ätit bra under hela dagen, men det har väst när han har andats ut. Men han är betydligt piggare idag är vad han var igår. Vi får se vart kvällen bär hän.

Till någonting helt annat.

Äntligen har vi börjat med badrummet. Eller vi och vi. Hantverkarna som vi har anlitat. I tisdags och onsdags så bilade de upp golvet så att rörmokaren kom åt rören och avloppet. På onsdagen började rörmokaren dra rören och avslutade i torsdags. Nu väntar vi på att de ska komma och gjuta nytt golv, lägga golvvärme och gipsa. Sen kommer det nog stå still ett tag. Fick reda på igår att klinkersen var restade och inte kommer hem förrän 8 maj. Det var ju inte så roligt. Men men.... det är ju inte så lång tid. Så om två veckor (hoppas jag) så är vårt nya badrum klart.... Underbart!!!!

Det blev inget bad i lördags. Helgen började med att sambon och jag äntligen kom igång och gräva på framsidan. Avslutade arbetet på lördagen så nu är gångarna utgrävda och "uppmålade" med snören. På eftermiddagen var svärföräldrarna här och grillade och på kvällen gick vi och lade oss tidigt. Inte bra med för mycket frisk luft   . Idag fick jag ett ryck och började gräva upp en gammal rosrabatt. Det ska bli gräsmatta där, men det satt en massa kantstenar kvar sen det var en rabatt. Dem grävde jag upp, plus lite lökar och världens största maskrosor. Blev hur bra som helst. är skitnöjd med mitt arbete om jag får säga det själv. Är stolt över mig själv att jag inte la av när jag tyckte att det började bli jobbigt.    Senare på eftermiddagen var vi hemma hos svärföräldrarna och fikade.

Tänkte att vi denna helgen skulle få A att sluta amma på natten. Första natten, mellan fredag och lördag, gick inget vidare. Tog fram bröstet alldeles för fort. Andra natten, till idag, gick inget vidare heller. Efter att A hade gnällt/skrikit i 1 timme så orkade jag inte mer. Då fick han amma. Men han har gått ner till att bara amma en gång på natt nu. Från och med i fredags så blandar vi i ersättning i vällingen. 70/30 ungefär. Igår fick han i sig 190 ml och ikväll 230 ml. Håller tummarna för att han sover hela natten nu. Det vore ju underbart.

Så det var helgen det. Nu hoppas jag att nästa vecka blir lika bra som helgen har varit. Sen är det påsk. Härligt!!!   

En bra och lättläst bok med mycket händelser.

De fyra systrarna står inte varandra särskilt nära. Men när deras mor går bort i cancer så får deras relationer till varandra helt nya inbörder. Varje syster har fått ett brev som deras mor skrev innan hon gick bort.

  Lisa har länge undrat vart hennes förhållande med Andy ska leda. Genom sitt brev insisterar hennes mor på att hon ska ta vara på Andy och vara rädd om honom. Det finns inte många som han. Och de passar ju så bra ihop. Lisa lär sig att man vet inte vad man har förrän det är borta.

  Jennifer är gift med Stephen. Men hon är olycklig. Detta är dock inget hon visar för sina systrar. Hon har alltid varit den starka av dem. Men en kväll brister det. Och det krävs en lång resa för att Jennifer ska komma till insikt över hur hon vill ha det.

  Amanda är på resande fot. Alltid. Hon kommer hem till begravningen och lovar sin lillasyster att hon ska stanna hemma ett tag. Aldrig hade hon väl kunnat ana att det hon hela tiden har letat efter skulle finnas på hemmaplan.

  Hannah, minstingen. Att vara tonåring när ens mamma går bort är inte lätt. Att vara tonåring är inte lätt. Länge stöttat hon sin far i sitt sorgearbete, men tillslut måste även hon få vara tonåring. Det slutar drastiskt med en olycka.

En väldigt bra bok. Men jag funderade hela tiden på hur den skulle sluta. Det kändes som att det fanns inget mål att jobba sig mot. Men det slutade jättebra.

Nu blir det Nostradamus försvunna profetior av Mario Reading.

Barn. Så kan man nog sammanfatta föregående helg. På lördagen var vi i Norrköping (och inte Noppköping som jag skrev i tidigare inlägg   ). Bilresan dit var ett h-e-l-v-e-t-e. A skrev nästan konstant i två och en halv timme. Somnade tillslut på motorvägen, men vaknade 10 minuter senare när han fastnade med huvudet under sidoskydden på sin barnstol. Ingen rolig syn inte. 5-årskalaset gick bra. Eftersom det är ett av de sällsynta tillfällen då alla i familjen samlas så blir det mer av en familjeträff än ett kalas. Men brorsdottern verkar inte bry sig något speciellt. Många presenter fick hon. Säkert 95% var av märket Hello Kitty. Men hon verkade nöjd. Hem igen, med en något lugnare A, men helt smärtfritt gick det inte.

På söndagen var jag, A och en kompis hemma hos en annan kompis. Där firade vi 3 av hennes (snart) fem barn. Och så henne själv. Fick jättegod fika och sedan var vi ute i trädgården och busade (mest de andra, jag tittade på   ).

Veckan har varit lugn men jag har ändå haft att göra. Våren har äntligen kommit och det med råge. Det är svårt att inte klä av sig och gå alldeles för lättklädd när termometern visade 15 grader ut. Men lite is i magen måste man nog ha än så länge. Men det ger verkligen mersmak.

A har börjat prata. Eller ja, det är mest "nanananananana". Det har han gjort sen helgen med. Igår satt vi och pratade vid middagsbordet. Jag och sambon sa "bla bla bla" och A svarade. Skitroligt var det. Sambon lyckades fånga det på video i sin telefon. Underbart!

Idag har vi varit i Eksjö, jag och A. Ett sjuksköterskebesök för min del. Gick så där. Hade inte höjt långtidsvärdet, men heller inte sänkt det. Så nu väntar ett nytt besök om 1,5 månad.

I helgen blir det bad på lördag och sen är det trädgårdsarbete för hela slanten hela helgen. Så jag vet precis vad som väntar mig framöver....  

Sicken tur jag har. Det blev IKEA i lördags. Vi åkte tillsammans med grannarna. Handlade inte så mycket faktiskt. Det vi skulle ha. En kommod och ett handfat, en toalettrullshållare och så lite leksaker. Efter IKEA gick vi ett par timmar på A6. Där blev det en spelkonsol till sambon, kläder till A och några presenter. När jag tänker efter så köpte jag inget till mig själv. Hmmm, känns lite konstigt faktiskt.....   Sen blev det en lugn hemmakväll.

På söndagen överraskade sambon mig positivt. A vaknade runt halv åtta, åtta (tror jag). Sambon kom in och hämtade honom innan jag hann kliva upp. Somnade om och vaknade inte förrän jag hörde ytterdörren slå igen. Går upp och det är tomt i huset. Ser hur sambon backar ut bilen ur garaget och att han har sonen med sig. Första tanken: Vad ska han göra nu? Varför sticker han bara? Sen när jag fattar vad han pysslar med så kommer nästa tanke: Jaha, vad gör jag nu??    Jag är ensam och jag vet inte hur länge. En halvtimme, 40 minuter, senare kommer de hem igen. Då har de varit och hämtat grejer på sambons jobb och hämtat frukost på McDonald's (jag vet, inte det nyttigaste, men det är tanken som räknas). Så himla gött att få en sovmorgon. Sambon hade gett A gröt och hans vitaminer. Jag ska till han för ett par veckor sedan att han kunde ta A någon helg så att jag kunde få sova lite. Eftersom A numer äter gröt första målet så kan ju faktiskt sambon ta han någongång. Och nu gjorde han det. Underbart!!   

Hade planer på att åka till sambons kusin senare på dagen, A skulle bara få sova sin förmiddagslur först. Det tråkiga var att A sov i 3,5 timme. Jag åkte aldrig till kusinen.   

Och så igår kom dagen vi har väntat på i 7 månader. Återbesök på sjukhuset för att kolla A's hjärta. Det togs först EKG. Det tyckte A inte var så kul. Man var ju tvungen att sitta still. Sen skulle de kolla med ultraljud. Det gick bra i början, men när A insåg att han inte fick leka med "scannern" så var det inte lika kul längre. Jag fick lägga honom till bröstet och efter ett tag somnade han. Då passade de på att ta lite fler bilder. Det såg bra ut tyckte läkaren. "Hålet" hade växt igen och väggarna hade tunnats ut. Härligt!    Han rekommenderade en ny rutinkoll om 2 år.

Så det har varit en händelserik helg. Nu blir det förhoppningsvis en vecka med lagom mycket aktivitet så väntar Noppköping och 5-årskalas på lördag.