Typ i den ordningen. A och jag var och badade i morse. Den här gången kunde jag se på honom att han gillade det. Efter så satt vi lite i bubbelpoolen (fast utan bubblor). Åh, vad varmt och skönt det var.    

När vi kom hem så hämtade vi sambon, åkte och lämnade tillbaka den lånade bilbarnstolen och sen bar det av till ELON. Där inhandlades det en torktumlare....   

Har varit lite orolig för A dem senaste dagarna. Han har inte bajsat sen i tisdags. Men så idag hände det.    Tänkte skippa burkmaten i helgen och bara amma honom. Men så har jag läst att päronpuré ska hjälpa om barnet är förstoppat (vilket jag inte vet om han var). Köpte en burk och så fick han två teskedar efter en amning. Och tio minuter senare så bajsade han. Gud, så härligt.   Vad lättad jag blev. Säkert han med. Två fulla blöjor blev det. Har gett han lite gröt nu på kvällen. Tror inte att det gör något eftersom den är från 4 månader. Ska dock vara lite försiktig med burkmaten.

Torktumlaren installerades, hyllor kom upp så imorgon ska jag inhandla nya handdukar. Har fått lov av sambon.     Imorgon blir det middag hos svärföräldrarna med. Hoppas att det blir en bra dag imorgon. Och att A fortsätter att bajsa....  

Ja, vad ska jag säga. Skrev ju i förra inlägget att jag hoppades att denna veckan skulle gå bättre än veckan innan. Tja, det har väl gott så där. Tisdagen var helt hopplös. A åt, sov och grät. Varannan timme åt han. Och så somnade han efteråt. Först sov en kvart, sen en halvtimme, sen 45 minuter och så en 45:a till innan sambon kom hem kl 18. Jag som trodde att vi hade hittat en rutin på dagarna. 2 timmar sömn på förmiddagen och 2 timmar på eftermiddagen. Men nej, varför vara nöjd när det funkar? Jag grät i säkert 5 timmat i sträck. När jag väl hade lagt mig ner, med två alvedon, och skulle försöka sova när A ändå sov, så vaknade han. Undrar om det är en tand på gång? Jag har mina funderingar på det. Det börjar kännas ganska hårt i underkäken. Något säger mig att jag ska sluta upp med att ha olika program varje dag. Att bara vara hemma och få rutinerna tillbaka. Men det kommer jag inte fixa. Varje dag som jag hittar på något, ÖF eller handlar eller fikar med en kompis, så går dagarna mycket fortare och jag mår mycket bättre. Dock får ju inte A någon rutin. Försöker ändå att hålla sov- och ättider så gott det går. 

Idag har jag handlat allt som jag behöver till dopet. Nu är det bara maten kvar. Den inhandlas nästa torsdag....   Jag säger bara en sak; ingen kommer att ta miste på att det är en kille vi döper. ALLT går i blått..... Sen att det råkar vara min favoritfärg.....   

Just nu sover lilla A. Har sovit en timme så jag räknar med att han vaknar när som helst.... Har hunnit tapetsera klart i källaren i alla fall. Det var skönt. Nu är tvättstugan snart klar. Härligt!!Har tagit oss 5 månader..... Så är det när man har en liten och sambon jobbar för två. Den här sista månaden så hade han jobbat 200 ordinarietimmar och 40 övertidstimmar. Hur han kan få ihop 200 ordinarietimmar när man bara kan jobba 160 är för mig ett mysterium. Men men.... Lönen var ju helt OK....   

Slutet på en h*lvetisk vecka. Måndagen var OK, inget märkvärdigt hände. Sambon slutade i tid för ovanlighetens skull.   

    På tisdagen var jag hos tandläkaren. Det var ju mindre kul. Vet inte om de sade det för att skrämma upp mig eller inte, men jag kunde få tandlossning om jag inte skötte mig bättre. Usch, det låter otrevligt. På kvällen fick jag ett sammanbrott. A ville inte somna till kvällen och vad jag än gjorde så bara skrek han. Efter att både han och jag har varit förkylda fanns det ingen energi kvar hos mig. Som tur var hade sambon även denna dag fått sluta i tid, så han fanns hemma och kunde byta av mig. Just då kände jag att jag har ingen koll på min son alls. Jag kan inte läsa honom för fem öre (se tidigare inlägg).

    På onsdagen var jag på BVC med A. Han var grinig under hela besöket, det var ingen rolig dag. Och så sprutorna på det. Han somnade ganska gott i vagnen efteråt.    

    Eksjö var det som gällde på torsdagen. Först ögonmottagningen där jag fick laserbehandla min ögon för tredje gången i rad. Jag tror läkare gillar när jag har ont. Gillar henne inte....   Sen efter det så var det läkarbesök på diabetesavdelningen. Det gick åt h*lvete. Hade höjt mitt långtidsvärde till det dubbla. Sa som det var att det hade varit mycket och att jag inte har haft varken ork eller en tanke på att sköta min sjukdom. Läkaren sa att det var helt förståeligt (vilket förvånad mig) och att nu blickar vi frammåt. Ny tid till sköterska om tre månader. Nu j*vlar ska jag sköta mig. Kvällen gick segt. Satt och väntade på att sambon skulle höra av sig så att jag kunde hämta honom. Vid 21 kunde jag inte hålla A vaken längre. Vid 22,30 kom han äntligen hem (fick skjuts av chefen).

    Fredagen började bra. sambon tog sovmorgon, A och jag gick ner till ÖF och sedan fikade vi med en kompis. Kvällen blev ganska lugn.

    Lördag: Sambon stack till Stockholm med grannen. Jag och A åkte till Sävsjö och badade. Det var helt underbart. Tror A gillade det med. Var och fikade hos svärmor och sen hem för en lugn kväll framför Melodifestivalen.

   Och i dag har det bara varit en enda lång väntan. På sambon. I skrivandets stund är han på väg... Bytte bilbarnstol idag. Killen börjar bli stor.

Nu hoppas jag på en mycket roligare och trevligare vecka som kommer....  

Jag bara känner det. Hela kroppen skriker av trötthet. Tankarna bara snurrar. Jag har inte koll på någonting. Jag lever för en dag i taget. En timme i taget. Kan inte planera någonting. Så fort jag tänker att jag ska ta mig för något så tappar jag all lust.

Att både jag och A har varit förkylda har ju inte piggat upp precis. Är så trött att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Jag har ingen kontroll över mina känslor. Ibland är jag rädd att jag ska skada A bara för att jag inte har något tålamod. Det känns som om allt som inte går som jag vill är planerat av A och att han motarbetar mig med vilja. MEN jag vet ju att det inte är så. När han inte vill äta burkmat, när han ligger och sparkar mig i magen vid blöjbyten, när han inte vill sova. Ibland känns det som om jag inte ens känner mitt barn. Jag vet att det är för att jag är så trött att jag inte orkar läsa av hans signaler. Jag vill bara att han ska sova så att jag hinner göra allt annat som måste göras. Och så får jag dåligt samvete för att jag känner så här.

Sambon jobbar fortfarande över mycket. 2-3 gånger i veckan. Jag vet att han har mycket på jobbet och har därför försökt att inte lägga för mycket på hans axlar här hemma. Men när det gäller A så måste jag nog sluta med det. Jag fixar det inte mycket längre själv.

Så, nu har jag fått skriva av mig lite. Måste ta mig i kragen och börja prioritera A. Skit i allt annat, är det inte så man ska göra. Älskar min son!! Det gör jag verkligen.

BVC imorgon, hoppas A får sin vaccination även om han är lite snuvig. Köpte dock Nezeril idag. Och har gett honom en kur idag och det verkade fungera. Håll tummarna!!

Som jag skrev häromdagen så hade jag ju åkt på en förkylning. När jag väl blev någorlunda frisk (har lite snuva och hosta kvar) så blev A sjuk. Tycker så synd om honom. Man hör ju hur mycket snor det är i den lilla näsan. Vill bara säga till honom att "dra in" eller "blås ut". Men han fattar ju inte det. Var och köpte en sköljblåsa igår så att jag kan suga ut snoret åt honom. det var ju lättare sagt än gjort. Han hatar det. Håller jag fast hans händer så vrider han huvudet fram och tillbaka. Håller jag fast huvudet så tar han tag i min hand och trycker bort blåsan. Jag gillar att sambon dessutom står bredvid och bara tittar. Han gör ingen insats för att hjälpa mig. Fast jag förstår A. Det kan inte vara kul när någon kör upp något i näsan och sen suger ut snoret. Det måste vara jätteobehagligt. Försöker förklara att det är för hans skull. Men det fattar ju inte han....  

Hoppade ÖF idag eftersom A är dålig. Dessutom var det inget roligt väder tidigare. Nu ser jag att det har slutat snöa. F*n, vad onödigt egentligen. Det var ju så skönt att allt höll på att smälta bort.

Ikväll blir det fredagsmys med tacos och Let´s Dance. Imorgon IKEA och sen Melodifestivalen. Grannarna kommer över och tittat. Ska göra hemmagjord pizza. Hoppas det blir gott. På söndag blir det fika hos svärföräldrarna. Skönt att ha saker inplanerade. Då blir det inte som vilken dag i veckan som helst.

Andra boken av Anna Jansson.

När Maria Wern tar sig an en kvinna som vill anmäla sin man försvunnen tror hon att det kommer att bli ett rutinärende. Men ju mer Maria gräver i mannens historia ju konstigare blir det. Plötsligt sker ett mord i staden, och sedan ännu ett och så ännu ett. Alla mord har kopplingar till den försvunna mannen. Var är han och är han den skyldige? Är han också mördad? Av vem i så fall?

En mycket bra bok. Första kapitlet är slutet kan man säga, vilket gör att man under hela boken undrar när kommer det hända. Flera gånger trodde jag; att nu är det kört. Men nej, då vänder det. Som sagt, mycket bra.

Efter detta blir det uppföljaren: Må döden sova av Anna Jansson.