Ja, vad ska jag säga. Skrev ju i förra inlägget att jag hoppades att denna veckan skulle gå bättre än veckan innan. Tja, det har väl gott så där. Tisdagen var helt hopplös. A åt, sov och grät. Varannan timme åt han. Och så somnade han efteråt. Först sov en kvart, sen en halvtimme, sen 45 minuter och så en 45:a till innan sambon kom hem kl 18. Jag som trodde att vi hade hittat en rutin på dagarna. 2 timmar sömn på förmiddagen och 2 timmar på eftermiddagen. Men nej, varför vara nöjd när det funkar? Jag grät i säkert 5 timmat i sträck. När jag väl hade lagt mig ner, med två alvedon, och skulle försöka sova när A ändå sov, så vaknade han. Undrar om det är en tand på gång? Jag har mina funderingar på det. Det börjar kännas ganska hårt i underkäken. Något säger mig att jag ska sluta upp med att ha olika program varje dag. Att bara vara hemma och få rutinerna tillbaka. Men det kommer jag inte fixa. Varje dag som jag hittar på något, ÖF eller handlar eller fikar med en kompis, så går dagarna mycket fortare och jag mår mycket bättre. Dock får ju inte A någon rutin. Försöker ändå att hålla sov- och ättider så gott det går. 

Idag har jag handlat allt som jag behöver till dopet. Nu är det bara maten kvar. Den inhandlas nästa torsdag....   Jag säger bara en sak; ingen kommer att ta miste på att det är en kille vi döper. ALLT går i blått..... Sen att det råkar vara min favoritfärg.....   

Just nu sover lilla A. Har sovit en timme så jag räknar med att han vaknar när som helst.... Har hunnit tapetsera klart i källaren i alla fall. Det var skönt. Nu är tvättstugan snart klar. Härligt!!Har tagit oss 5 månader..... Så är det när man har en liten och sambon jobbar för två. Den här sista månaden så hade han jobbat 200 ordinarietimmar och 40 övertidstimmar. Hur han kan få ihop 200 ordinarietimmar när man bara kan jobba 160 är för mig ett mysterium. Men men.... Lönen var ju helt OK....