Dagen började bra. A sov till åtta. Underbart!! Men se så ville han inte äta gröten som han gör varje morgon. Inte ville han ha välling och inte bröstet. Hm... lite orolig blev man ju.   Vid halv elva stack jag ner på stan. Sambon skulle ta hand om sonen själv då han ändå var hemma och sjuk. Snacka om att jag var nervös. Men jag fick 3 timmar för mig själv. Så himla gott. Till lunch hade A ätit hälften av vad han ska/brukar. Och under den tiden jag var borta hade han bara sovit 30 min. Lite lite, tycker jag. Fortfarande orolig för att han åt dåligt. Men efter att jag hade varit hemma en stund så gick bröstet jättebra att ta. Skönt! Så idag har jag äntligen haft en dag med ordentlig egentid. Det var sååå skönt. Tack Bea för att du uppmuntrade det.   

Så idag har jag alltså umgåtts med min underbara vän Bea. På eftermiddagen så var sambon och jag och beställde kakel, klinker, duschväggar och handdukstork till vårt nya badrum. Om ett par veckor kommer de och gör om badrummet. Fy f*n, vad skönt det ska bli.    Så om jag har tur så blir det IKEA i helgen för att kolla på badrumsmöbler. Jippie!!

En av de bästa hittills. Jag tyckte att det hände saker hela tiden som gjorde att man aldrig tappade lusten att läsa.

Maria Wern är på väg hem från en utbildning när tåget plötsligt tvärnitar. Förmodligen har de kört på en älg i de djupa skogarna. Maria reser sig från sin plats för att undersöka saken. Det är ingen älg, utan en flicka som tåget har kört på. Lokföraren är helt i från sig. Senare visar det sig att det är prästdottern som låg på tåget, men det var det inte det som mördade henne. Hon var redan död. Vem skulle mörda en lite flicka? Många hemligheter och många konstiga människor kommer fram i ljuset?. Aldrig kunde de anan vem som var mördaren, tills....

En mycket bra bok. Hade många misstänkta men ingen av dem var det... Hmmm. Jag ska nog inte bli dektektiv.

Nu lämnar jag spänningen en tag och läser Vad mina döttrar bör veta av Elizabeth Noble.