Oj, det var visst ett tag sen jag skrev. Men jag tror inte att det har hänt speciellt mycket. Förra veckan flöt på som vanligt. Jobbade helgen, men hann med både en fika hos svärföräldrarna på lördagen och träning på söndagen. Fick med mig en arbetskamrat på träningen. Det märktes att hon var betydligt mer vältränad än vad jag är. Men men, det är ju inte därför man tränar. Efter träningen laddade jag kroppen igen med lite tacos. Efter det blev det hemmagjord tårta som sambon överraskade med. Han hade varit sååå duktig. Min älskling...   

Denna vecka har börjat så där. Blev väl inte jätteförstjust när jag såg att det hade kommit snö. Visst det är fint. Men jag får sån himla ångest när jag ser den. Det är halt och all tillit man hade på bilen är som bortblåst. Nu kan vad som helst hända.

Min unge är så himla go. Igår hämtade farmor och faster på dagis eftersom sambon jobbade över. Jag slutade halv åtta och åkte då hem till svärföräldrarna och hämtade A. I vanliga fall sover han kl sju men när jag kom var han vaken. Satte honom i bilen, svängde förbi sambon jobb och det visade sig att de var klara så jag fick med mig honom hem också. När vi kommer hem så styr A stegen direkt till sitt rum. Jag lägger ner honom i sängen och han somnar direkt. Det hade jag aldrig trott. Sen sov han till 8 i morse. Härligt!

Idag har det varit full rull. Först Synsam, sen ÖF, hem och åta lunch, sova och så bilbesiktning, handla och lämna av hemma, ner till sambons jobb och lämna bilen och så en promenad hem. Sen kunde vi äntligen koppla av lite. Sambon jobbar över även idag. Jag börjar få samma känslor som jag hade för ett år sen. Känslan av att vara ensammast i världen. Jag vet att jag inte är det, men det är så det känns. Som tur är vet jag att det bara är imorgon med. På torsdag MÅSTE sambon hämta sonen på dagis.

I helgen blir det juklappsshopping, födelsedagsfirande och julbord. En ledig helg med massor av planer....