Ja, jag känner mig helt tom. Jag vet inte hur jag ska reagera. Vaknade imorse och mådde ganska bra. Tänkte lägga mbilen på laddning när jag ser att jag har fått meddelande. Ett fån en kompis, ett från sambon och ett från min mamma. Mamma är på Teneriffa tillsammans med sin gubbe. "De har det varmt och skönt." Bra för dem, avundas dem inte. Och står det. "Vi har passat på och gift oss i Svenska Kyrkan"....... Jaha....... Och hur ställar man sig till detta. Visst det är väl kul för dem om dem nu kände för det. Men jag vet inte om jag är så glad för deras skull. Jag vet, det låter hemskt....

Men i säkert åtta års tid har mamma inpräntat i mig att "kvinnor kan, vi behöver ingen karl för att klara oss". Men så fort hon hittar någon som hon tycker lite om så försvinner dessa motton helt och hållet. Helt plötsligt är det killen som bestämmer vad hon ska göra. (OK, det lät lite allvarligare än det är) Men ta bara förra påsken som ett exempel. Min brorsdotter fyller år i samband med påsken och då träffas vi alltid i Norrköping. Förra året kom inte mamma. Hon skyllde på att min brorsdotter inte minns så mycket nu ändå (hon blev 3 år). Vad jag är ganska säker på är att den verkligen anledningar var/är att hennes nya gubbe inte tycker om att hon umgås med min far. I vintras när vi skulle träffas på vår årliga familjemiddag hos pappa så kom inte mamma. Och jag vet varför. Men hon sa att vi skulle ju ändå träffas över jul tre veckor senare. Det var visserligen sant, men jag tror att det var bullshit när det gäller som riktig förklaring. Och kommer hon med samma förklaring till mig när det gäller mina barn (som hon drog för brorsan) så kan hon glömma att komma senare och klaga över att hon aldrig får träffa sina barnbarn eller att sambons föräldrar får träffa dem mer.

Jag vet inte... Jag kankse överreagerar, men det var inget roligt meddelande att få på morgonen..... Och jag som trodde att detta skulle bli mitt år...... (Egoisktiskt? Kanske)