Igår när jag skulle somna så hade jag jättesvårt att finna ro. Då brukar mina tankar vandra iväg. Igår gällde det två saker där jag lät fantasin bokstavligt talat ta över.

Första incidenten var när jag skulle parkera på Skandia-parkeringen här i stan. Jag mår lite illa så jag sitter kvar i bilen en stund innan jag ur. Under tiden så kommer det är och parkerar bredvid mig. När han går ut ur bilen så smäller, ja smäller, han upp dörren i min bil och går iväg till betalstationen. Kärringen hans sitter kvar i bilen och låtsas som ingenting. Jag menar, det var en kraftig smäll så hon varken han eller hon kunde ha undgått den. Jag går sedan ur min bil och kollar om det har blivit något märke. Det har det som tur inte. Jag bestämmer mig dock för att flytta på min bil. För jag vill verkligen inte stå bredvid honom. Där slutar verkligheten..... I tankarna fortsätter den. I fantasin så sätter jag in en Dagens ris i tidningen (ag tänkter till och med ut hur jag ska formulera den). Detta resulterar i att gubben svarar mig med en insändare och jag måste ju självklart skriva till bara. Jag kunde riktigt höra hur våra insändare gick fram och tillbaka, hur vi kommunicerade via tidningen. Helt sjukt.

Den andra incidenten var på jobbets parkering. En idiot hade parkerat snett över handikapparkeringen så att han, inte blockerade, men försvårade för oss andra att komma förbi. Där slutar den verkligenheten...... I fantasin så tutar jag på denna människa. Han flyttar på sig och jag kan lugnt åa och parkera min bil. När jag kliver ur min bil så har han också gjort det och han börjar gapa åt mig och undrar varför jag tutade på honom. Jag svarar som det är; "att han inte kan parkera så som han hade gjort, idiot". Denna mannen är utlänning och jag vill verkligen inte dra alla över en kant. Men denna människa (i min fantasi) blir förbannad och eftersom han har sett vilken bil jag kör så går han fram och börjar sparka på den och slå in lyktor m.m. I ena senariot så har jag redan hunnit gå in på jobbet, i det andra så står jag kvar och medan den här mannen står och förstör min bil så ringer jag polisen, som självklart kommer till direkt undsättning (det är ju trots allt min fantasi).

Här fick jag verkligen ta och stoppa mig själv. Jag hade nog önskat att jag hade det modet att både säga till gubben med bildörren och killen som parkerade snett. Men jag har ju inte det. Så jag får hålla mig till fantasierna.