Jag är såååå trött. I drygt åtta månader har jag, varje natt, gått upp och tagit hand om min son. Missförstå mig rätt, jag älskar min son. Men varför kan han inte lära sig att sova hela natten? Ta i natt som exempel. Kl 19 får han sin "nattvälling" (230 ml), kl 22,30 vaknade han, då fick han 230 ml till. Sover till 02,30 då han vaknar igen. Tänker att denna gången så får han ingen välling, utan vi myser bara. Fungerar INTE. Efter en timme ger jag efter och han får 150 ml. Han somnar om så gott och sover till kl 7. Jag orkar snart inte längre. Och nej, jag vill inte ha några förbrådande (heter det så?) suckar och blickar och "men Emmelie..." Jag vill ha konkreta förslag hur jag ska ta mig ur detta. Och ja, jag vet. Sambon kan ta honom på helgnätterna, nu när han dricker välling. Jag vet det, så säg det till honom. När jag nämner det verkar han inte vilja ta det på allvar.

Helgen har varit bra i alla fall. På lördagen var vi först på betessläpp. Jag tyckte nog det var roligare än A. Efter det blev det fika hos ett par kompisar. Sen grillade vi med svärföräldrarna. Kom hem sent så det var bara sängen som gällde. På söndagen var vi shoppade så att vi kunde måla taket i badrummet. Så söndagen gick i arbetets tecken. Först målade vi, sen klippte jag rosor och sen när A hade gått och lagt sig så oljade jag in staketet. Kände mig jätteduktig. Idag blir det vila för min del. Kanske lite rosklippning. Får se hur eftermiddagen ter sig.