Jisses, vad tiden går. I alla lägen. 24 dagar har gått sedan jag blev mamma. Helt otroligt. Börjar faktiskt att fatta det nu.

Dagarna efter att vi hade kommit hem med A så var man ju hel hispig. Jag satte väckarklockan på ringning bara för att jag skulle vara säker på att A inte missade ett enda mål mat. Dock hade jag inte behövt det. Han skötte det så bra själv.    Dock var vi tillbaka i Jönköping och akuten redan på lördag morgon. Jag var ganska säker på att A hade fått en ny hjärtrusning (se mybaby.bloggplatsen.se). Hjärtat slog väldigt fort och jag tyckte han andades väldigt tungt. Efter några kontroller så kunde vi lugnt åka hem igen. Hjärtat skulle slå så fort. Det var helt normalt. Och det var ju skönt att höra. Hem igen och försöka koppla av.

På måndagen kom mamma ner. Det var jätteskönt. Hon passade upp på mig så att jag nästan fick dåligt samvete. Men det var helt underbart. Nu var vi tre som gärna bytte blöja på grabben. Eller höll honom när han var ledsen.

Amningen fick jag dock stå för själv.      

Under veckan så gällde det bara att ta det lugnt och försöka hitta en rytm i allting. A´s rytm, vill säga... Sambons jobb sickade blommor och mamma köpte en mor/barn-bukett. Fina va?

Så åkte mamma hem och det var dags att verkligen klara allting själv. sambon kunde omöjligt ta ut alla sina pappadagar på en gång och efter två dagar hade de kommit överens om hur de skulle lösa det. Så nu jobbar han heldag på måndagar och halvdagar tis till tors och är ledig på fredagar. Det fungerar faktiskt ganska bra. Han har gjort så i två veckor och kommer göra det i två veckor till. Skönt! Undrar hur jag ska klara det när han börjar jobba hela dagar igen????

Vi börjar så smått tillåta folk att komma och titta på lilla A. Sambon är helhispig och gör verkligen allt för att A inte ska bli förkyld. Och visst, det är klart att man ska vara försiktigt. Men någon gång måste vi släppa på tyglarna. Grannarna var över i veckan i alla fall. Det var trevligt. Har känts lite konstigt att gå från att ha träffats ganska ofta till att inte ha sett varandra på flera veckor. De hade med sig en jättefin present - en blöjtårta.....   

Vilket jobb säger jag bara!!

Så... nu väntar ett helt nytt liv. Nu är man mamma! Helt otroligt. Har väntat på detta väldigt länge, trodde aldrig att den tiden skulle komma och nu fattar jag knappt att det har hänt. Orden "Man får ta en dag i taget" har fått en helt ny mening.

En helt ny resa har börjat... Följ med!!