Åh, idag är det en ganska bra dag. Veckan har flytit på.

I torsdags hade vi besök av sambons kusin med familj. Jättetrevligt! Deras 1-åriga dotter var mycket fascinerad av A. Vi blev dock alla riktigt nervösa när hon höll på att sätta sig på honom.   Hennes mamma hann fånga hennne så det var ingen fara. Och man märkte på henne att hon blev chockad själv. Sambon blev dock lite förbannad (dock inte synligt). Nu hände ju inget och jag känner att sånt händer och denna gången gick det ju bra.

På fredagen var det dags för ett nytt besök på BVC. Min lilla knubbis hade gått upp 380 gram. Fantastiskt! Nu väger han 4840 g och är 56 cm lång. Han är så duktig!!   

I går var jag ensam hemma hela dagen. Det ar väl så där. Först var sambon och spelade golf, sen var han på hockey. Det var verkligen inte kul. Dessutom var A riktigt grinig på kvällen. Natten till lördagen hade jag inte fått sova så mycket heller så jag var ganska slut.    Men jag kände att jag kunde inte vara sur på min sambo för att han var borta hela dagen. Han hade ju trots allt frågat mig om det gick bra. Problemet är väl bara att jag inte kan säga nej och att mycket beror sen på hur natten har varit. Men något som slog mig var, att jag önskade att han inte frågade mig jämnt utan kunde säga nej utav egen tanke och kraft någongång. Annars är det ju alltid jag som får ta besluten. Jag får nog ta upp det med honom....

Idag har äntligen svärmor fått hålla sin lilla sonson. Och han skötte sig exemplariskt. Han fick jättefina kläder. Bl.a en bi-dräkt (tröja+byxor). Det var hans farfar so hade bestämt att han skulle ha dem. Dem var jättesöta.

Imorgon börjar sambon jobba heltid igen, alla dagar i veckan. Nu är verkligheten här. Hur f*n ska det här gå? Tur att jag har min blogg att skriva av mig i....    

Tredje boken i Åsa Larssons serie om Kiruna. Lika bra som dem två första.

Polisen hittar en död kvinna i en fiskeark på Torneträsks is. Hur har hon hamnat där och varför? Spåren leder till en högt uppsatt affärsman. Här är det något som inte står rätt till. Hemligheterna löser av varandra. Ska Anna-Maria Mella lyckas lösa detta? En resa till mellansverige får ett oväntat slut.

En mycket bra bok. Det jag dock kan känna nu efter att ha läst en hel del svenska deckare är att historierna kan bli ganska lika varandra författare emellan. Men det gör inte boken sämre för det.

Nu blir det Små citroner gula av Kajsa Ingemarsson.