Har varit på stan idag och fikat med en kompis. Det behövs så lite för att känna sig som människa. En promenad, lite "vuxenprat" och så minns man hur det var innan....

Ska dementera ett tidigare inlägg. Sambons kusinbarn är inte 1 år. Hon är 2,5 år. Vet inte vad jag tänkte med när jag skrev det. Hade dock en 1-åring på besök dagarna efter och han var inte långt ifrån att sparka A. Inget hände den gången heller och som sagt, det är så det är med barn. Det kommer nog hända mig med sen när A blir större och träffar mindre barn.

Annars händer inte mycket just nu. A sover, äter, skiter och håller mig sysselsatt när han är vaken. Det är så mina dagar ser ut. Sambon jobbar och när han kommer hem så jobbar han i tvättstugan. Har påbörjat en renovering. Imorgon har jag inget inplanerat. Gör dock inget eftersom jag har fått aktivera mig idag.