Idag har det varit full rulle hela dagen. Eller nja, vi tog det ganska lugnt i morse. A vaknade vid sju. Jag tog in han till mig och så låg vi och myste till kl åtta. Vid tio kom Sandra och Elias och det blev full rulle här hemma med två stycker 1-åringar. Underbara är de. De leker så bra "ihop". Nu vet jag att 1-åringar inte leker med varandra som äldre barn. Men som Sandra skrev i sin blogg, att när den ena gör något så ska den andra härmas. Vi hann med både fika och lunch till barnen mellan lekarna innan besökarna gick hem.

A somnade direkt när jag sedan la han för hans eftermiddagslur. Ett par timmar senare kom sambon hem. Han hade varit och hämtat julkorten som jag hade beställt. Det var bara att sätta sig och skriva dem direkt eftersom det var sista dagen idag för att skicka med julfrimärken. Det var inte lätt när sonen, som precis vaknat, ville sitta i knät.

Sen bar det av till jobbet. 5 timmar skulle avverkas idag. Men det gick ganska fort. Det var mycket folk och det känns som om julhandlen börjar komma igång lite nu. Härligt!! Helgen blir nog mycket att göra tror vi. Det är långöppet på stan på lördag och sen extraöppet på söndag. Men då kanske helgen går fort i alla fall. Det är alltid surt att jobba helg.

Ska försöka hinna till Leksakslagret imorgon med. Vi har en "stol-på-bord" som jag köpte förra vintern. Nu har den ena spännaren (som man spänner fast stolen med under bordet) gått sönder. Har ingen koll på vart kvittot är, men jag tänker nog göra ett försök i alla fall.  

So long!!

Jaha, då var det snart helg igen. Veckan har gått ganska fort faktiskt. I tisdags var det luciafirande hela dagen. Först på Öppna Förskolan och sedan på kvällen på sonens förskola. Och han var såå söt. Förstod nog inte så mycket av vad som hände. Men söt var han. På onsdagen försov vi oss. Vaknade tjugo i åtta. A börjar kl halv åtta och jag åtta. Härligt!! När jag väl kom till jobbet visade det sig att jag hade glömt plånboken. Ingen frukost och ingen lunch; detta skulle bli en kanon dag.... Kom sen på att plånboken förmodligen låg i A's väska på dagis. Så när jag hade lunch for jag till dagis, smet in utan att han såg mig och så tillbaka till jobbet. Det hade löst sig till slut. På kvällen blev det spinning. Var inte taggad för fem öre så det gick inte så jättebra. Men jag genomförde det i alla fall.

Vi köpte en ny dator igår med. Äntligen!! Efter att ha pratat om det i tre år fick vi äntligen tummen ur röven och köpte oss en. Så ny hoppas jag att det blir mer bloggande, nu när jag kan sitta i gillestugan och titta på tv samtidigt som jag bloggar.  

I helgen blir det jobb som gäller. Sambon ska hinna med ett julbord på lördag med. Imorgon kommer Sandra och Elias och hälsar på. Det ska bli kul.

Så, det var första bloggen från nya datorn. Härligt!!

So long!!!  

Ja, här har det hänt en hel del. I torsdags hämta sambon sonen på dagis, men åkte direkt till farmor och lämnade honom där och så for han tillbaka till jobbet. När jag kom hem kl 10 så var de hemma och sonen sov. Jag och en arbetskamrat hade spelat två PowerPlay-andelar på jobbet. När jag kom hem så satte jag mig vid datorn och på facebook fick jag ett glädjande besked. Jag hade satt min andel. 10 st fick dela på 18 000 kr. F*n vad härligt.    

På fredagen så åkte jag och sonen hem till Bea och hela hennes familj. Alltid lika stojigt och härligt. Tack för ett par trevliga timmar Bea!! På kvällen blev det lite kalas hos svärföräldrarna. Det var trevligt. Hann svänga förbi jobbet och spela nya andelar till på lördagen.

Igår blev det julklappsshopping. Det blev även lite kläder till mig och sonen. Bl.a ett par snickarbyxor som jag har tänkt köpa länge, men kännt att jag inte har haft råd med. Med 1800 kr extra i plånboken kände jag att det var dags. På kvällen satt jag spänd framför hockeyn för att se hur det gick med våra andelar. Tyvärr satte ja ginte min andel, men det gjorde arbetskamraten. Ytterliggare 1500 kr i plånboken. Det ser ut att bli en fin månad det här!!    

Idag har vi varit på julbord. Jättemysigt. Lite stojigt bara med två barn som inte vill sitta still och är för små för att släppas lösa. Men mätt blev man i alla fall. Nu vilar vi lite innan jag ska iväg och träna kl 16. Idag blir det cirkelfys. Jippie!!!

Två veckor kvar till jul. Det kommer att gå undan. Har bara en dag ledig och det är på tisdag. Sen jobbar jag varje dag fram till den 23:e och då bär det av till Uppsala.

Oj, det var visst ett tag sen jag skrev. Men jag tror inte att det har hänt speciellt mycket. Förra veckan flöt på som vanligt. Jobbade helgen, men hann med både en fika hos svärföräldrarna på lördagen och träning på söndagen. Fick med mig en arbetskamrat på träningen. Det märktes att hon var betydligt mer vältränad än vad jag är. Men men, det är ju inte därför man tränar. Efter träningen laddade jag kroppen igen med lite tacos. Efter det blev det hemmagjord tårta som sambon överraskade med. Han hade varit sååå duktig. Min älskling...   

Denna vecka har börjat så där. Blev väl inte jätteförstjust när jag såg att det hade kommit snö. Visst det är fint. Men jag får sån himla ångest när jag ser den. Det är halt och all tillit man hade på bilen är som bortblåst. Nu kan vad som helst hända.

Min unge är så himla go. Igår hämtade farmor och faster på dagis eftersom sambon jobbade över. Jag slutade halv åtta och åkte då hem till svärföräldrarna och hämtade A. I vanliga fall sover han kl sju men när jag kom var han vaken. Satte honom i bilen, svängde förbi sambon jobb och det visade sig att de var klara så jag fick med mig honom hem också. När vi kommer hem så styr A stegen direkt till sitt rum. Jag lägger ner honom i sängen och han somnar direkt. Det hade jag aldrig trott. Sen sov han till 8 i morse. Härligt!

Idag har det varit full rull. Först Synsam, sen ÖF, hem och åta lunch, sova och så bilbesiktning, handla och lämna av hemma, ner till sambons jobb och lämna bilen och så en promenad hem. Sen kunde vi äntligen koppla av lite. Sambon jobbar över även idag. Jag börjar få samma känslor som jag hade för ett år sen. Känslan av att vara ensammast i världen. Jag vet att jag inte är det, men det är så det känns. Som tur är vet jag att det bara är imorgon med. På torsdag MÅSTE sambon hämta sonen på dagis.

I helgen blir det juklappsshopping, födelsedagsfirande och julbord. En ledig helg med massor av planer....

Har hunnit med en hel del idag faktiskt. A sov till åtta. Vid nio gick vi och väckte sambon. Klädde på mig och sonen och så gick vi ut. A tyckte dock inte att det var speciellt kul. Släppte in honom till sambon så var jag ute själv. Med lite musik i öronen gick höstningen riktigt bra. Hann hösta den största rabatten och jag känner att nu kan jag slappna av lite. Inget mer ute som måste göras.

Sen gick jag in, gav sonen lunch och satte sedan igång att bara Saffransbullar med vanilj. När de var klara skulle jag ha gjort pepparkakor, men jag hade inget bakplåtspapper. Hann dock adventspynta medan degen och bullarna jästa. Så nu är alla adventsljusstakar och julgardiner uppe. Rätt mysigt faktiskt. Sen kom grannarna över på lite nybakade bullar. Det var så trevligt. Barnen sprang omkring och lekte för fullt. Härligt när det är liv och rörelse.

Nu skulle jag egentligen se en film på TV3. Men eftersom jag missade början är jag inte så intresserad av att se resten av filmen. Har dessutom sett den förr....

Imorgon blir det en tur till svärföräldrarna, eventuellt julskyltning och sen en tur till Friskis och Svettis för ett cirkelfys-pass.

En härlig helg med andra ord!!

So long!! 

Tog oss en funderare på tisdagen. A var pigg och sitt gamla jag igen. Hur skulle vi göra med resten av veckan? Sambon har hört att när man äter penicillin så är man mer mottaglig för nya bakterier så han tyckte det var bättre att A fick vara hemma veckan ut. Så så fick det bli. Jag vabbade i onsdags. I torsdags kunde jag börja senare så då vabbade jag bara två timmar och idag har sambon vabbat heldag så att jag kunde jobba hela mitt pass. Det känns skönt att vi ändå delade på vabben denna vecka. Det känns jämnställt och rättvist.   

Så denna vecka har det inte hänt så mycket. Var och fikade med en kompis i tisdags. Träningen i onsdags gick kanon. Fixade hela passet. Underbart. Det tog bara 11-12 veckor.    Igår hände inte mycket och idag har jag jobbat heeeela dagen. Löning innebär folk på jobbet. Alltid lika kul. Dagen går så himla fort.

Imorgon ska det donas. Förmiddagen ska ängas åt trädgården. Bäst att ta vara på den varma förvintern. Sen ska det bakas; saffransbullar med vanilj och pepparkakor. Får se om grannarna vill komma över på fika på eftermiddagen sen. På söndag blir det ev. julskyltning. Det blir i alla fall träning och kanske en tripp hem till svärföräldrarna. Så dagarna rullar på....

4 veckor kvar till jul. Känner mig dock ganska lugn. Ska ju fira jul i Uppsala i år så det blir inte så mycket pynt och fix här hemma. Baka som sagt imorgon, sen blir det julklappsshopping på 10:e. Sen är det inte så mycket mer som behövs fixas. Skönt det!!

So long!!

Dagen började som vanligt. Inget konstigt alls. Lämnade A på dagis en timme tidigare, då de har kommit på att han inte kan komma till sovstunden utan måste komma till lunchen (det var ju det jag sa!). For till jobbet, men hann inte jobba mer än i en timme så ringde de från dagis. A var jätteledsen och tog sig för örat. När de tryckte vid det så skrek han rakt ut. De misstänkte öroninflammation. Det var bara att sätta sig på cykel och hämta honom. Hemma hade han 38,0 i feber. Lite alvedon och så fick jag honom att somna. Ringde vårdcentralen för att få en läkartid. Jo då, om ni kommer nu så slipper ni åka till Eksjö. F*n! A som precis hade somnat. Det var bara att väcka honom och cykla ner till sjukan. Där fick jag sedan vänta 20 minuter. Sambo hann komma. Varför skulle jag stressa ner när jag sen får vänta i 20 minuter? Där konstaterade de dock att det var öroninflammation. Penicillin skrevs ut och så skulle vi komma tillbaka om 2-3 månader. Jag cyklade till jobbet för att jobba mina tre sista timmar och sambon och A åkte och hämtade medicin.

Nu är jag äntligen hemma efter en stressig eftermiddag. Var helt slut när jag kom tillbaka till jobbet. Men jag är så glad att det gick att lösa på det sättet. Jag slapp ju förlora några OB-timmar. Nu blir A hemma några dagar. Sambo och jag får lösa det på bästa sätt.

Jag hoppas ingen tog illa vid sig av mitt förra inlägg. Jag bryr mig självklart om mina vänner och vad som händer i deras liv. Men håll med om att det är bättre att leva sitt egna liv än att gå och reta sig på hur andra lever sitt!!

Puss å kram   

Ofta när något nytt väntar så har man ju tankar och funderingar på hur det kommer att bli. Man tror sig veta. Man får frågan "Hur känns det?" Ja, hur ska man kunna veta det, men som sagt man har nog ändå lite "sett" framför sig hur det kommer att bli. Sen är man där och då kommer funderingen "Blev det som jag trodde?" Ärligt talat så vet jag inte. Jag lever så mycket i nuet att jag har glömt hur jag trodde att det skulle bli. Jag funderar heller inte på hur det är. Man låter tiden gå och göra det bästa för stunden. För man vill väl inte gå och ångra sig hela tiden, önska att man hade gjort annorlunda. Utan lev i nuet och tänk framåt. Eller? Har jag fel? Det är klart, reflektera över hur saker och ting gick ska man ju göra så att man inte gör om samma misstag igen. Men att gå och grunna är ingen idé. Och skit i vad andra gör. Man har oftast tillräckligt med egna "problem" för att ta sig tid att tänka på hur andra beter sig och tänker. Det är inte lätt. Men nog ett måste för sitt välbefinnande. Men som sagt inte lätt. Ska man bara avsluta en envägskommunikation?? Eller ska man fortsätta försöka?? Hur stort tålamod ska man ha?? Hur höga krav ska man ha?? Det är ett ständigt vägande. Ärliga kort på bordet måste väl ändå vara det bästa?? Från båda håll!

Nähä, dags att ta i tur med tvätten och disken.

Så lång!!