När man bor med en ishockey-tokig sambo så är det ett måste att åka och kolla när Stanley Cup-bucklan kommer till grannstaden. Vi hade den i stan för två år sen och då sa sambon: "Detta är 'once-in-a-lifetime'. Man kommer ju aldrig få se bucklan igen". Där fick han! Två år senare så är den här igen. Och det skulle så klart förevigas. Fast jag förstår honom denna gången lite bättre. Denna gången var det hans favoritlag som hade vunnit och då känns det ju lite extra kan jag tänka mig. Så... sambon, jag och grannen får till grannstaden. När det var dags för signering av spelaren Niklas Hjalmarsson så sprang dem "små" pojkarna ner och ställde sig i kön med varsin hockeyklubba. Det var kul att se att Niklas sken upp lite när det kom två klubbor istället för de massproducerade bilderna. Grannen hade sagt till sambon, när de stod i kö, att han minsann skulle ta Niklas i hand och gratta till vinsten. När de väl var framme så vågade han inte, men sambo gjorde det. Och gissa om att grannen fick höra det sen....   

Så det var min tisdag det. Helt i grabbarnas tecken.... Idag väntar det en klipptid till mig. Det ska bli så skönt.