Vardag i sin rätta bemärkelse. Sambon gick tillbaka till jobbet idag efter fyra veckor semester. Tänkte att det skulle bli ganska skönt med rutiner igen och så. Det blev lite mer rutin än jag hade tänkt mig. Var först hos läkaren, sen var jag och handlade och sen så åkte jag ner för att hämta sambon på jobbet. Blev inte förvånad när sambon kommer ut 1 minut innan fyra och berättar att han - bara han - ska jobba över idag. What a suprise!!   Han ska visserligen vara ledig imorgon, men det är för att han jobbade en dag på semestern. Åh, jag blir så förbannad. Det är inte rätt att han ska jobba över varenda dag. Jag vill inte tänka på hur det kommer bli i höst.

Lite irritation efter en trevlig helg i Stockholm. Har varit och hälsat på bror min. Sambon, bror, brors sambo och en par kompisar till dem var på konsert hela lördagen. Avundas dem inte då det spöregnade hela dagen....    Passade på att besöka Täby Centrum, äta middag hos pappa och träffa en kompis som jag inte har sett på säkert 1,5 år. Jättetrevligt! Satt samtidigt hundvakt åt brorsans supersnälla hund. Han är riktigt dumsnäll.... Men helt underbar. Hade rekordlågt blodsocker på lördagskvällen och mådde riktigt dåligt. Jag trodde att det "bara" var lite lågt. Det som överraskade mig och som jag är så imponerad över är att han lämnade inte min sida för en sekund när jag var som dåligast. Jag fick inte sluta klappa honom, för då körde han in nosen under armen och buffade. Det åskade samtidigt. Så jag vet inte om det var för att han själv var rädd för åskan eller om det var mig han var orolig för. Men jag är imponerad ändå....

Nu väntar som sagt vardagen... Så det är väl bara att lunka på....