Åh, idag är det en ganska bra dag. Veckan har flytit på.

I torsdags hade vi besök av sambons kusin med familj. Jättetrevligt! Deras 1-åriga dotter var mycket fascinerad av A. Vi blev dock alla riktigt nervösa när hon höll på att sätta sig på honom.   Hennes mamma hann fånga hennne så det var ingen fara. Och man märkte på henne att hon blev chockad själv. Sambon blev dock lite förbannad (dock inte synligt). Nu hände ju inget och jag känner att sånt händer och denna gången gick det ju bra.

På fredagen var det dags för ett nytt besök på BVC. Min lilla knubbis hade gått upp 380 gram. Fantastiskt! Nu väger han 4840 g och är 56 cm lång. Han är så duktig!!   

I går var jag ensam hemma hela dagen. Det ar väl så där. Först var sambon och spelade golf, sen var han på hockey. Det var verkligen inte kul. Dessutom var A riktigt grinig på kvällen. Natten till lördagen hade jag inte fått sova så mycket heller så jag var ganska slut.    Men jag kände att jag kunde inte vara sur på min sambo för att han var borta hela dagen. Han hade ju trots allt frågat mig om det gick bra. Problemet är väl bara att jag inte kan säga nej och att mycket beror sen på hur natten har varit. Men något som slog mig var, att jag önskade att han inte frågade mig jämnt utan kunde säga nej utav egen tanke och kraft någongång. Annars är det ju alltid jag som får ta besluten. Jag får nog ta upp det med honom....

Idag har äntligen svärmor fått hålla sin lilla sonson. Och han skötte sig exemplariskt. Han fick jättefina kläder. Bl.a en bi-dräkt (tröja+byxor). Det var hans farfar so hade bestämt att han skulle ha dem. Dem var jättesöta.

Imorgon börjar sambon jobba heltid igen, alla dagar i veckan. Nu är verkligheten här. Hur f*n ska det här gå? Tur att jag har min blogg att skriva av mig i....    

 

Alex

3 oktober 2010 14:06

Det kommer gå toppen även att han jobbar heltid. Vi mammor har ju det liksom lite "i oss". :)

http://www.missfridell.blogspot.com

 

Bea

3 oktober 2010 14:54

Det kommer att gå jättebra. Ungarna här börjar bli dunderförkylda igen, så jag vet inte när jag kan komma in till dig....börjar längta efter att få träffa er.
Men men, snart så.

http://beatricer.bloggplatsen.se

 

Jeanette

4 oktober 2010 11:23

Hej! Nellie är 2 1/2 år och inte 1 år.
Hon brukar vara väldigt försiktig när det gäller andra bebisar och hon hade inte satt sig på honom utan bara stött sig med handen och barn tål mer än vad man tror :o))
Ber om ursäkt att det inträffade men det var en olyckshändelse om det nu hade hänt vilket det inte gjorde!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Detta blir mitt sista inlägg.   Då en del personer har tagit ill vid sig av mina inlägg, och för att undvika detta i fortsättningen, så väljer jag nu att sluta blogga. De gamla inläggen får dock ligga kvar för jag står för hur jag kände just då. ...

Då var det bestämt. Mellan den 23 april och 1 maj har jag semester. Åh, vad jag längtar. Det ska bli såååå skönt. Och jag vet att jag kommer att ta vara på dagarna eftersom jag nu har en son som håller mig igång. Inget latande här inte.      Idag...

Åh, vad det har varit härligt att vara ledig idag. Idag har jag mått riktigt bra. I måndags var jag lika grinig som jag har varit den senaste veckan. Kändes som om allt bara var piss. Allt gick emot mig och vad jag än gjorde så blev det inte bra. Men...

Idag har det inte varit min dag. Det började väl ok. Sonen vaknade kl 7, men hade jag haft lite is i magen så hade vi kanske inte behövs gå upp förrän kl 8. När jag kom in till sonen så låg han och "vilade" i sängen och verkade inte ha bråttom upp. ...

Vet inte om tosdagen blev så lugn. A vaknade kl fyra igen och det blev ett par timmar i hans soffa. När jag skulle smyga in till mig igen vid halv sju så stod katten utanför och skrek. Så det gick inte så bra. Jag var förstörd hela tosdagen. Kanal 5 ...