Av namnet att döma så trodde jag att detta skulle vara en fruktansvärt tråkig bok, med bara en massa teorier. Men se, vad jag bedrog mig. Den var lite i stil med DaVinci-koden.

Adam Sabir är ute efter efterforskningar till sin nya bok. Han får nys om att en zigenare vet vart Nostradamus försvunna profetior är. När zigenaren blir mördad av en annan man som är ute efter samma sak så dras Adam in i zigenarens familj. Plötsligt har han blivit ansvarig för en kvinnas välbefinnande. Men jakten på profetiorna slutar inte för det. Det blir en instensiv jakt där liv står på spel.

En mycket bra bok. Man får lära sig en hel del om hur zigenare lever och hur de tänker. Och trots att det är en bok skriven som en roman så finns det även lite historia i den.

Efter detta blir det chick-lit. Den perfekta mannen av Sheila O´Flanagan.

Jag är såååå trött. I drygt åtta månader har jag, varje natt, gått upp och tagit hand om min son. Missförstå mig rätt, jag älskar min son. Men varför kan han inte lära sig att sova hela natten? Ta i natt som exempel. Kl 19 får han sin "nattvälling" (230 ml), kl 22,30 vaknade han, då fick han 230 ml till. Sover till 02,30 då han vaknar igen. Tänker att denna gången så får han ingen välling, utan vi myser bara. Fungerar INTE. Efter en timme ger jag efter och han får 150 ml. Han somnar om så gott och sover till kl 7. Jag orkar snart inte längre. Och nej, jag vill inte ha några förbrådande (heter det så?) suckar och blickar och "men Emmelie..." Jag vill ha konkreta förslag hur jag ska ta mig ur detta. Och ja, jag vet. Sambon kan ta honom på helgnätterna, nu när han dricker välling. Jag vet det, så säg det till honom. När jag nämner det verkar han inte vilja ta det på allvar.

Helgen har varit bra i alla fall. På lördagen var vi först på betessläpp. Jag tyckte nog det var roligare än A. Efter det blev det fika hos ett par kompisar. Sen grillade vi med svärföräldrarna. Kom hem sent så det var bara sängen som gällde. På söndagen var vi shoppade så att vi kunde måla taket i badrummet. Så söndagen gick i arbetets tecken. Först målade vi, sen klippte jag rosor och sen när A hade gått och lagt sig så oljade jag in staketet. Kände mig jätteduktig. Idag blir det vila för min del. Kanske lite rosklippning. Får se hur eftermiddagen ter sig.

Man blir ju mäkta irriterad när man går upp tidigt och sitter och väntar hela dagen på att hantverkare ska komma och så dyker de inte upp. Rörmokaren lämnar huset på torsdag förmiddag. Sen ser vi inte en arbetare förrän på tisdag eftermiddag. Lite surt. Ingen som ringer och förklarar, utan man står här med ett badrum med ett stort hål i.   

Men nu så, nu är golvet igenbetongat, det är gipsat, elen är dragen, det har monterats golvvärme, det är flytspaklat och så är det förberett på vinden för spotar. Så på måndag kommer de och sätter matta. Åh, jag börjar se slutet på tunneln. Fick dock världens chock igår kväll. Sambon och jag stod i badrummet och diskuterade vart vi ville ha spotarna placerade. Vi hör lite krafsande och tror att det är katten som pysslar med något. Av en slump lyser sambon ner i avloppet med fick lampan och ser en mus. Fy f*n, vad obehagligt. Ut fort! Kommer sedan på att den kan ta sig ut ur rummet genom springan nedanför dörren. Sambon täcker över avloppsröret med ett par hinkar. Trots det så hade jag väldigt svårt att slappna av när jag skulle sova. Så j*vla obehagligt.    

Veckan har varit kall. Blir helt knäckt när det snöar och är minusgrader i maj. Samma visa förra året....    Nu hoppas jag att värmen kommer tillbaka och att den kommer för att stanna.

Imorgon blir det koutsläpp   , sedan hem och arbeta; i badrummet och i trädgården. Vi har fått i uppdrag att spackla och måla taket i badrummet över helgen. Och i trädgården måste rosorna klippas ner nu....    

Det blev akuten även på fredagskvällen.    A fortsatte att rossla och väsa när han andades. När vi ringde till barnakuten och vi sa att det rosslade när han andades ut och inte in, så ville de att vi skulle komma upp. Han fick samma behandling och efter ett par timmar var vi på väg hem igen. Denna gång fick vi dock med oss ett recept hem på luftrörsvidgande som vi själv kunde ge. Det var skönt.

På lördagen var A mycket piggare och mer sig själv.   Svärföräldrarna var här och grillade, och på kvällen kollade vi på GP-speedway. Det var jättetrevligt.

Idag har vi varit i Jönköping. Dock en nöjesresa denna gång. De fd grannarna (de flyttade i fredags) skulle upp och vi hängde på. Hem fick vi med oss toalettstol, duschblandare, barnstol, anslagstavla och lite annat smått och gott. 

Nu sover A så gott och det är väl dags för mig att göra sambon sällskap framför tv:n. Imorgon hoppas vi att hantverkarna kommer och börjar lägga igen golvet i badrummet igen. Vill få det klart!!!!  

Ja, vad ska jag säga. Har tänkt skriva mycket tidigare men dagarna har bara flygit iväg. Har haft ett jobbigt dygn. A blev lite rosslig i söndags. Trodde att han hade blivit lite dålig för att jag hade klätt av han för mycket under påsken. På onsdagen var jag på BVC för 8 månaderskollen. Sköterskan tyckte inte att det lät så farligt. På torsdagen förvärrades A's tillstånd. Han åt inget och ville inte dricka något.    Efter att ha hämtat sambon på jobbet så åkte vi till BVC för att se om någon sköterska var kvar. Lyckades haffa en, men hon kunde inte höra något speciellt. Satte mig i bilen tillsammans med A, medan sambon sprang in på banken samtidigt som han var i telefonkö till barnakuten. Medan jag sitter där, så kommer "vår" sköterska på BVC. Hon ser direkt att A inte mår bra. Han är slö, blek och har väldigt svårt för att andas. Hon går in och ringer till barnakuten hon med. Hon får tag i dem, och deras svar blir att vi ska komma dit. Så det var bara att sätta sig i bilen och fara till akuten.   

Väl uppe så kollar de först syresättningen, den låg på 97 %. Sen fick han luftrörsvidgande tillsammans med syrgas. Efter två sådana behandlingar, lite saft, lite ersättning och kortison så somnade han. Efter en timmes så kontsaterar läkaren att han handas betydligt bättre. Han får en sista behandling med luftrörsvidgande och sedan får vi åka hem. A somnade gott på vägen hem. Hemma fick han välling och sedan somnade han om i sängen. Hela natten sov han.... Skönt!

Idag har det varit ett ständigt balanserande på om man ska ringa till akuten eller inte. Han har sovit och ätit bra under hela dagen, men det har väst när han har andats ut. Men han är betydligt piggare idag är vad han var igår. Vi får se vart kvällen bär hän.

Till någonting helt annat.

Äntligen har vi börjat med badrummet. Eller vi och vi. Hantverkarna som vi har anlitat. I tisdags och onsdags så bilade de upp golvet så att rörmokaren kom åt rören och avloppet. På onsdagen började rörmokaren dra rören och avslutade i torsdags. Nu väntar vi på att de ska komma och gjuta nytt golv, lägga golvvärme och gipsa. Sen kommer det nog stå still ett tag. Fick reda på igår att klinkersen var restade och inte kommer hem förrän 8 maj. Det var ju inte så roligt. Men men.... det är ju inte så lång tid. Så om två veckor (hoppas jag) så är vårt nya badrum klart.... Underbart!!!!

Det blev inget bad i lördags. Helgen började med att sambon och jag äntligen kom igång och gräva på framsidan. Avslutade arbetet på lördagen så nu är gångarna utgrävda och "uppmålade" med snören. På eftermiddagen var svärföräldrarna här och grillade och på kvällen gick vi och lade oss tidigt. Inte bra med för mycket frisk luft   . Idag fick jag ett ryck och började gräva upp en gammal rosrabatt. Det ska bli gräsmatta där, men det satt en massa kantstenar kvar sen det var en rabatt. Dem grävde jag upp, plus lite lökar och världens största maskrosor. Blev hur bra som helst. är skitnöjd med mitt arbete om jag får säga det själv. Är stolt över mig själv att jag inte la av när jag tyckte att det började bli jobbigt.    Senare på eftermiddagen var vi hemma hos svärföräldrarna och fikade.

Tänkte att vi denna helgen skulle få A att sluta amma på natten. Första natten, mellan fredag och lördag, gick inget vidare. Tog fram bröstet alldeles för fort. Andra natten, till idag, gick inget vidare heller. Efter att A hade gnällt/skrikit i 1 timme så orkade jag inte mer. Då fick han amma. Men han har gått ner till att bara amma en gång på natt nu. Från och med i fredags så blandar vi i ersättning i vällingen. 70/30 ungefär. Igår fick han i sig 190 ml och ikväll 230 ml. Håller tummarna för att han sover hela natten nu. Det vore ju underbart.

Så det var helgen det. Nu hoppas jag att nästa vecka blir lika bra som helgen har varit. Sen är det påsk. Härligt!!!   

En bra och lättläst bok med mycket händelser.

De fyra systrarna står inte varandra särskilt nära. Men när deras mor går bort i cancer så får deras relationer till varandra helt nya inbörder. Varje syster har fått ett brev som deras mor skrev innan hon gick bort.

  Lisa har länge undrat vart hennes förhållande med Andy ska leda. Genom sitt brev insisterar hennes mor på att hon ska ta vara på Andy och vara rädd om honom. Det finns inte många som han. Och de passar ju så bra ihop. Lisa lär sig att man vet inte vad man har förrän det är borta.

  Jennifer är gift med Stephen. Men hon är olycklig. Detta är dock inget hon visar för sina systrar. Hon har alltid varit den starka av dem. Men en kväll brister det. Och det krävs en lång resa för att Jennifer ska komma till insikt över hur hon vill ha det.

  Amanda är på resande fot. Alltid. Hon kommer hem till begravningen och lovar sin lillasyster att hon ska stanna hemma ett tag. Aldrig hade hon väl kunnat ana att det hon hela tiden har letat efter skulle finnas på hemmaplan.

  Hannah, minstingen. Att vara tonåring när ens mamma går bort är inte lätt. Att vara tonåring är inte lätt. Länge stöttat hon sin far i sitt sorgearbete, men tillslut måste även hon få vara tonåring. Det slutar drastiskt med en olycka.

En väldigt bra bok. Men jag funderade hela tiden på hur den skulle sluta. Det kändes som att det fanns inget mål att jobba sig mot. Men det slutade jättebra.

Nu blir det Nostradamus försvunna profetior av Mario Reading.

Barn. Så kan man nog sammanfatta föregående helg. På lördagen var vi i Norrköping (och inte Noppköping som jag skrev i tidigare inlägg   ). Bilresan dit var ett h-e-l-v-e-t-e. A skrev nästan konstant i två och en halv timme. Somnade tillslut på motorvägen, men vaknade 10 minuter senare när han fastnade med huvudet under sidoskydden på sin barnstol. Ingen rolig syn inte. 5-årskalaset gick bra. Eftersom det är ett av de sällsynta tillfällen då alla i familjen samlas så blir det mer av en familjeträff än ett kalas. Men brorsdottern verkar inte bry sig något speciellt. Många presenter fick hon. Säkert 95% var av märket Hello Kitty. Men hon verkade nöjd. Hem igen, med en något lugnare A, men helt smärtfritt gick det inte.

På söndagen var jag, A och en kompis hemma hos en annan kompis. Där firade vi 3 av hennes (snart) fem barn. Och så henne själv. Fick jättegod fika och sedan var vi ute i trädgården och busade (mest de andra, jag tittade på   ).

Veckan har varit lugn men jag har ändå haft att göra. Våren har äntligen kommit och det med råge. Det är svårt att inte klä av sig och gå alldeles för lättklädd när termometern visade 15 grader ut. Men lite is i magen måste man nog ha än så länge. Men det ger verkligen mersmak.

A har börjat prata. Eller ja, det är mest "nanananananana". Det har han gjort sen helgen med. Igår satt vi och pratade vid middagsbordet. Jag och sambon sa "bla bla bla" och A svarade. Skitroligt var det. Sambon lyckades fånga det på video i sin telefon. Underbart!

Idag har vi varit i Eksjö, jag och A. Ett sjuksköterskebesök för min del. Gick så där. Hade inte höjt långtidsvärdet, men heller inte sänkt det. Så nu väntar ett nytt besök om 1,5 månad.

I helgen blir det bad på lördag och sen är det trädgårdsarbete för hela slanten hela helgen. Så jag vet precis vad som väntar mig framöver....