Helt otroligt. Jag är utsövd. I natt har A sovit 3-4 timmar i sträck. Det är ovanligt. Eller det känns så i alla fall. Jag kom på att han inte äter oftare andra nätter, men om han är lite vaken när man försöker lägga honom ner så bara "gnölar" han. NU har jag kommit på vad det är (trög? Jag vet!). Han vill ha närhet, och det är ju inte så konstigt. Så inatt tog jag upp honom, satt med honom ett tag i sängen och lade sedan ner honom igen. Och så sov han. Härligt    

   2010-09-22

Förra onsdagen så blev A 4 veckor och i lördags blev han 1 månad. Tiden går både fort och långsamt. Vi var och tog foto till tidningen i torsdags och idag var vi med. En rätt hyfsad bild faktiskt.

I lördags var jag dock lite orolig för A. Han bara sov ovh han åt knappt någonting. Köpte ersättning för att kolla om det skulle gå ner bättre, men det ville han inte heller ha. Men så på eftermiddagen/kvällen så var han tillbaka. Han både åt och var vaken ett par timmar. Så himla gött!!

Skrev innan att A hade tappat i vikt. Var på nytt besök på BVC i fredags och då hade han gått upp 160 gram. Så då var det ingen fara tyckte BVC-sköterskan. Nu hoppas jag bara att han fortsätter som han ska. Nytt besök på fredag.

Idag blir det en lugn dag. Inget inplanerat. Det är alltid skönt.  

Just nu är det inte roligt alls. Är så himla trött. Får inte sova ordentligt på nätterna och då är det inte amningen jag menar. Det kan jag ta. Men efter att A har ätit sitt nattmål så vägrar han somna om. det enda som fungerar är att han får somna mage mot mage hos mig. Och eftersom jag är livrädd för att han ska dö i plötslig spädbanrsdöd så vägrar jag ligga så med honom i min säng. Därför lägger jag mig i soffan. Det går väl an någon natt, men inte en hel vecka.

Saknar min mamma något så fruktansvärt. Det var så oerhört skönt att ha henne här och hjälpa till. Jag börjar visserligen få rutin ppå det mesta, som att hinna äta medan A sover och så. Men att trösta honom, eller bara sitta med honom är nästan omöjligt. Jag luktar ju bröstmjölk och då vill han ju sutta hela tiden. Visst, det är klart att han ska få göra det. Men det är frustrerande att hela tiden vara låst för att han vill ha bröstet. Han äter ju inte hela tiden heller, utan bara har amningsnappen i munnen.

Första veckorna så var sambon jättesnäll och gick upp med pojken under nätterna om han visste att han var t.ex mätt. Då var det oftast närhet eller gaser som höll A vaken. Men så kom det i förra veckan. Sambon "gav upp". Han somnade när han kom hem från jobbet (han jobbar halvtid) när det är meningen att han ska avlasta mig. Han började klaga på att han var så trött. I måndags trodde han att han skulle dra på sig en förkylning. Det berodde på att hans immunförsvar var nedsatt för att han inte får sova ordentligt på nätterna, sa han. Så nu tar jag A varje gång det är något gnäll på nätterna. Jag vet, jag gör bara mig själv en otjänst. Men det som retar mig är att det där självklara att hjälpa mig på natten helt plötsligt bara var borta. Jag vet att han inte kan amma och det är väl det som är mest frustrerande.

Amningen är en så stor del just nu av vardagen. Själva amningen går bra. A hade dock tappat i vikt till senaste besöket på BVC. Det som är jobbigt är att A behöver en amningsnapp och det bara krånglar till hela proceduren.  

Var tvungen att skriva av mig lite. Nu till något roligare. I lördags så var sambons syster och hälsade på. Det var tufft för henne, men hon klarade det bra. Hon höll i A också. Kändes bra att hon tar sig frammåt.

Igår var jag på stan och träffade ett par kompisar. Så himla skönt. Kände mig lite som en människa igen. A var visserligen med, men det gjorde absolut ingenting. Lite lunch, lite fika och en massa prat. Gud, så härligt.

Idag blir det fotografering till tidningen. Jag hoppas A vill vara vaken och glad när det är dags.

Jisses, vad tiden går. I alla lägen. 24 dagar har gått sedan jag blev mamma. Helt otroligt. Börjar faktiskt att fatta det nu.

Dagarna efter att vi hade kommit hem med A så var man ju hel hispig. Jag satte väckarklockan på ringning bara för att jag skulle vara säker på att A inte missade ett enda mål mat. Dock hade jag inte behövt det. Han skötte det så bra själv.    Dock var vi tillbaka i Jönköping och akuten redan på lördag morgon. Jag var ganska säker på att A hade fått en ny hjärtrusning (se mybaby.bloggplatsen.se). Hjärtat slog väldigt fort och jag tyckte han andades väldigt tungt. Efter några kontroller så kunde vi lugnt åka hem igen. Hjärtat skulle slå så fort. Det var helt normalt. Och det var ju skönt att höra. Hem igen och försöka koppla av.

På måndagen kom mamma ner. Det var jätteskönt. Hon passade upp på mig så att jag nästan fick dåligt samvete. Men det var helt underbart. Nu var vi tre som gärna bytte blöja på grabben. Eller höll honom när han var ledsen.

Amningen fick jag dock stå för själv.      

Under veckan så gällde det bara att ta det lugnt och försöka hitta en rytm i allting. A´s rytm, vill säga... Sambons jobb sickade blommor och mamma köpte en mor/barn-bukett. Fina va?

Så åkte mamma hem och det var dags att verkligen klara allting själv. sambon kunde omöjligt ta ut alla sina pappadagar på en gång och efter två dagar hade de kommit överens om hur de skulle lösa det. Så nu jobbar han heldag på måndagar och halvdagar tis till tors och är ledig på fredagar. Det fungerar faktiskt ganska bra. Han har gjort så i två veckor och kommer göra det i två veckor till. Skönt! Undrar hur jag ska klara det när han börjar jobba hela dagar igen????

Vi börjar så smått tillåta folk att komma och titta på lilla A. Sambon är helhispig och gör verkligen allt för att A inte ska bli förkyld. Och visst, det är klart att man ska vara försiktigt. Men någon gång måste vi släppa på tyglarna. Grannarna var över i veckan i alla fall. Det var trevligt. Har känts lite konstigt att gå från att ha träffats ganska ofta till att inte ha sett varandra på flera veckor. De hade med sig en jättefin present - en blöjtårta.....   

Vilket jobb säger jag bara!!

Så... nu väntar ett helt nytt liv. Nu är man mamma! Helt otroligt. Har väntat på detta väldigt länge, trodde aldrig att den tiden skulle komma och nu fattar jag knappt att det har hänt. Orden "Man får ta en dag i taget" har fått en helt ny mening.

En helt ny resa har börjat... Följ med!!

Det är så synd om våran lilla tjej. I två veckor har hon spytt minst en gång om dagen. Och vi vet inte vad det är som får henne att göra det. Först trodde vi att hon bara hade saknat oss då vi hade varit borta ett par dagar. Men uppkastningen har fortsatt trots att allt har gått tillbaka till vardagen. Sen funderade vi på om hon kanske känner på sig att det är stora förändringar på gång då vi väntar barn vilken dag som helst nu. Har ej kommit fam till vad det kan vara... Hon har inte tappat någon vikt och hon är precis som vanligt i resten av sitt beteende. Det är det som är så konstigt....

Så pratade vi med svärmor idag. Hon sa att katten kunde vara förstoppad. Hmm... det har vi inte tänkt på. Så idag var vi och köpte nytt torrfoder, för känsliga kattmagar, lite "blötmat" och så ny kattsand. Får hålla koll på hur hon skiter de närmaste dagarna och om hon fortsätter att kasta upp. I så fall får det väl bli ett samtal till veterinären. Hoppas hon blir bra snart....   

Usch! I tisdags så kom sambon hem från jobbet och det första han upptäcker är att det har läckt i taket i ena sovrummet efter dagens hällregn. Spännande! Vi har f*n inte råd att lägga om taket nu. Vi har ju precis lagt ut en massa pengar på att dränera och sakta men säkert bygga upp vår buffert igen. Men så kom vi på vad det kunde bero på. För ett par veckor sen så drog sambon in en ny antennkabel. Sambon klättrar upp på taket med en tub fog och fogar runt kabeln. Så då var det bara att vänta och se.... Nu går sambon in i köket och börjar kolla varför laminatgolvet har höjt sig. Vi tror att det ligger i spänn. Men det har det inte gjort innan så det känns lite konstigt. Sambon börjar riva upp golvet och det visar sig att det har runnit vatten från kylskåpet under. En liten smygläcka så där    Jaha, då var det bara att åka runt i stan för att leta nytt kylskåp. Det blev onsdagens aktivitet. Då vi precis har övertagit svärföräldrarnas frys så kom vi överens om att vi skulle försöka hitta ett billigt paketpris på kyl och frys. Det kan ju vara kul att ha samma modell. Efter några turer så hittade vi det vi ville ha. Jättefina är dem. Samsung med en massa fina finesser. Men jag vill ha det nedskrivet, svart på vitt, att trots att det är jag som är "märkesnörden" här hemma så var det faktiskt sambon som bestämde sig för dessa. Jag hade klarat mig med ett par enklare. Men men, jag deppar inte....   

Ringde försäkringsbolaget idag för att se om det gick att få på försäkringen. Det gjorde det. De skulle betala ut 150 kr/tim för det jobb som sambon lägger ner på att byta golvet och golvets kostnad. Sen drar de av 1500 kr i självrisk. Lönar det sig?? Jag vet inte...

Usch, snacka om att allt ska komma på en gång..... 

När man bor med en ishockey-tokig sambo så är det ett måste att åka och kolla när Stanley Cup-bucklan kommer till grannstaden. Vi hade den i stan för två år sen och då sa sambon: "Detta är 'once-in-a-lifetime'. Man kommer ju aldrig få se bucklan igen". Där fick han! Två år senare så är den här igen. Och det skulle så klart förevigas. Fast jag förstår honom denna gången lite bättre. Denna gången var det hans favoritlag som hade vunnit och då känns det ju lite extra kan jag tänka mig. Så... sambon, jag och grannen får till grannstaden. När det var dags för signering av spelaren Niklas Hjalmarsson så sprang dem "små" pojkarna ner och ställde sig i kön med varsin hockeyklubba. Det var kul att se att Niklas sken upp lite när det kom två klubbor istället för de massproducerade bilderna. Grannen hade sagt till sambon, när de stod i kö, att han minsann skulle ta Niklas i hand och gratta till vinsten. När de väl var framme så vågade han inte, men sambo gjorde det. Och gissa om att grannen fick höra det sen....   

Så det var min tisdag det. Helt i grabbarnas tecken.... Idag väntar det en klipptid till mig. Det ska bli så skönt.

Vardag i sin rätta bemärkelse. Sambon gick tillbaka till jobbet idag efter fyra veckor semester. Tänkte att det skulle bli ganska skönt med rutiner igen och så. Det blev lite mer rutin än jag hade tänkt mig. Var först hos läkaren, sen var jag och handlade och sen så åkte jag ner för att hämta sambon på jobbet. Blev inte förvånad när sambon kommer ut 1 minut innan fyra och berättar att han - bara han - ska jobba över idag. What a suprise!!   Han ska visserligen vara ledig imorgon, men det är för att han jobbade en dag på semestern. Åh, jag blir så förbannad. Det är inte rätt att han ska jobba över varenda dag. Jag vill inte tänka på hur det kommer bli i höst.

Lite irritation efter en trevlig helg i Stockholm. Har varit och hälsat på bror min. Sambon, bror, brors sambo och en par kompisar till dem var på konsert hela lördagen. Avundas dem inte då det spöregnade hela dagen....    Passade på att besöka Täby Centrum, äta middag hos pappa och träffa en kompis som jag inte har sett på säkert 1,5 år. Jättetrevligt! Satt samtidigt hundvakt åt brorsans supersnälla hund. Han är riktigt dumsnäll.... Men helt underbar. Hade rekordlågt blodsocker på lördagskvällen och mådde riktigt dåligt. Jag trodde att det "bara" var lite lågt. Det som överraskade mig och som jag är så imponerad över är att han lämnade inte min sida för en sekund när jag var som dåligast. Jag fick inte sluta klappa honom, för då körde han in nosen under armen och buffade. Det åskade samtidigt. Så jag vet inte om det var för att han själv var rädd för åskan eller om det var mig han var orolig för. Men jag är imponerad ändå....

Nu väntar som sagt vardagen... Så det är väl bara att lunka på....   

Det som inte får hända har hänt... Man tror inte att det är sant... Detta händer andra, inte oss.... Sambons systerdotter somnade in... 3 veckor gammal.... VARFÖR?????

AYLA WADEGREN

F 10-07-11

D 10-08-04

Ingen förtjänar att gå igenom en sådan här sak. Men min svägerska är verkligen den sista som behöver utsättas för detta. Hon har haft ett h*lvete under hela sitt liv och så detta. Jag hoppas bara att hon kan ta vara på sin tid med sin andra dotter nu. Att hon värdesätter den tiden och inte förskjuter henne. Vi fick ha Ayla här i tre veckor. Det ska vi vara glada för. Och minnas!